Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - III. Förslag till ett system af statsbanor. Riksdagen 1856-1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättat, att han vid en förfrågan hos Ericson, om denne ej hade någon plats
åt honom vid järnvägsbyggnaderna eller å kontoret, undfått följande svar:
»Vid svenska statens järnvägsbyggnader finnes endast en plats för grefve Adolf
von Rosen, och det är chefsplatsen, men den är beklagligen inte ledig,
hvilket emellertid icke är min skuld.»
Då ständerna år 1854 uttalade sig för anställande af noggranna
undersökningar rörande hufvudbanornas blifvande riktning, i syfte att därigenom
på en gång vinna största möjliga ändamålsenlighet och kostnadsbesparing,
ansåg såväl regeringen som den för sakens utförande förordnade kommittén,
att härför erfordrades ett på förhand uppgjordt och fastställdt system af
samtliga statsbaneanläggningar. Emellertid visade det sig redan under de
förberedande riksdagsdebatterna, att denna uppfattning ej var allmän inom
riksstånden. Att redan nu fastslå ett dylikt system ansågs alltför tidigt, då de
erforderliga undersökningarna ännu ej på långt när utförts. Det vore
alltför äfventyrligt att för utförandet af ett så oerhördt kostsamt företag bestämma
ett visst system, hvars ändamålsenlighet ännu ej kunde bedömas, och för öfrigt
kunde man i hvarje fall ej förhindra kommande riksdagar att vid anvisande
af anslag ändra eller upphäfva en sådan plan.
Statsutskottet godkände emellertid icke dessa skäl emot ett förslag,
hvilket afsåg att förebygga de olägenheter och misstag, som i andra länder yppat
sig just i följd af bristen på ett i förväg uppgjordt system. Icke så att
ständerna borde bestämma riktningens detaljer, men däremot ansågs det
högeligen angeläget att fastställa banornas ändpunkter samt hvilka landskap
och trakter de borde genomgå.
Äfven i afseende på de föreslagna statsbanorna gillade utskottet för sin
del det kungliga förslaget, ehuru med mindre skarp fixering af riktningens
detaljer och med särskildt betonande af behofvet af en sammanbindningsbana,
som satte den västra i samband med den norra genom fortsättning af
banan Askersund–Örebro genom Närke och Västmanland till den norra i
trakten af Sala. Likaså förordades sammanbindningsbanan genom
hufvudstaden och den gemensamma bangården, sedan Ericson meddelat utskottet
den förbättring i planen, att banan genom en tunnel under Södra bergen
skulle föras rakt fram till Mälaren för att sedan gå i rak linje öfver
Riddarfjärden.
Till fortsättning af detta bansystem tillstyrkte utskottet att för de
nästföljande fyra åren anslå ett belopp på 29 1/3 milj. rdr, däraf nära hälften till
den västra stambanan, omkring en fjärdedel till den södra, en sjättedel till
den norra och återstoden fördelad på den nordvästra, järnvägen
Örebro–Hallsberg samt anläggningarna inom hufvudstaden.
Försöket att inom landet upplåna byggnadsmedel hade, såsom förut är
sagdt, slagit fel trots de föregående årens ovanligt rika penningtillgång. Att
för järnvägsbyggandet disponera brännvinsmedlen eller riksbankens
räntevinst stred mot regeln att använda alla inkomsterna gemensamt för statens
utgifter, och därtill erfordrades denna inkomst för andra behof. Då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
