Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - IV. Ny järnvägskommitté. Riksdagen 1859-1860. Ericsons afgång. Yrkanden på ett sparsammare byggnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnda bana gifvetvis tagas med i beräkningen för södra stambanan, och
då skulle Nässjölinjen med dess större gagn och trafik blifva blott
obetydligt dyrare än Lagalinjen. Hvad utskottet i afseende på näringskällor och
utvecklingsmöjligheter uppgifvit till förmån för Lagalinjen förtjänade intet
afseende, emedan dessa uppgifter i motsats till kommitténs ej voro byggda
på egna undersökningar.
Vid järnvägsfrågans behandling i stånden yppade sig på flera håll en stark
pessimism i afseende på de svenska statsbanornas framtid. Tiderna voro
i ekonomiskt afseende onda. De vid årtiondets början hysta förhoppningarna
att kunna bygga statens järnvägar medels den ökade brännvins skatten hade
slagit fel, likaså förväntningarna att kunna upplåna medel inom landet, och
Sverige var redan i fart med att belasta sig med bördan af betydande skuld
till utlandet. En så kallad finanskommitté hade tillsatts för att utreda
landets ekonomiska tillstånd, och därom voro så godt som alla ense, att man
i afvaktan på utgången af dess undersökningar åtminstone ej borde gå längre
än till fullbordande af de redan begynta statsbanorna. De dittills öppnade
bandelarna hade i regeln så föga motsvarat de på många håll högt spända
förväntningarna, att flera till och med börjat betvifla deras förmåga att bära
sin egen drift- och underhållskostnad, mycket mer att bidraga till ränta och
amortering å anläggningskapitalet.
Häremot invändes emellertid, att det ännu var för tidigt att döma om
slutresultatet, och för öfrigt var man nu så mycket mer bunden vid
fullbordandet af de båda påbörjade stambanorna, som arbetet redan upptagits
i bägge ändarna. Att fördröja fullbordandet var alltså icke med god
ekonomi förenligt, och därför gjordes inga nämnvärda svårigheter mot det
kungliga förslaget i detta afseende. Ständerna medgåfvo sålunda upptagandet af
ett statslån på 25 milj. rdr, men i följd af den nedslående erfarenheten från
föregående försök att låna inom landet inskränktes det belopp, som på
sistnämnda väg skulle anskaffas, till 3 miljoner.
Så mycket våldsammare blef striden om sträckningarna. -
»Järnvägskriget är ett stort och blir ett långvarigt krig», sade med viss skadeglädje
en af järnvägsfrågans omedgörligaste motståndare, kontraktsprosten A.
Sandberg från Kalmar stift. »Nu ha striderna mellan olika lokalintressen tagit
väldiga dimensioner. Sista riksdagen var det norr eller söder om Mälaren, som
utgjorde stridsfrågan. Ho kan räkna alla de strategiska utvägar, som
hvardera hären begagnade?» Han ville ej tala om medlen, ehuru Sveriges välfärd
alltid var rubriken. Nu var det strid mellan Lagalinjen och Nässjölinjen. -
»Hvem skall man tro? De statistiska beräkningarna äro en vaxnäsa, som
vändes än åt väster, än åt öster. Icke ens kostnadsförslagen äro opartiska.»
Och när skulle det bli slut med denna skuldsättning, som hotade med
ofärd? Den utlofvade pausen efter södra stambanans fullbordan skulle nog
låta vänta på sig. Ty därefter skulle de andra landsändarna framträda med
sina kraf, och dessa kunde ej afvisas, eftersom äfven de fingo deltaga i
ränte- och amorteringskostnaderna. Och sedan stambanorna fullbordats skulle det
ropet höjas, att dessa ej kunde bära sig utan ett nät af bibanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
