Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - IV. Ny järnvägskommitté. Riksdagen 1859-1860. Ericsons afgång. Yrkanden på ett sparsammare byggnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade rikenas statsråd samt deputerade från Sveriges ständer och Norges
storting, den 4 november 1862 för första gången kunde befara och
högtidligen invigde den västra stambanan. Ericson, som två år förut upphöjts i
friherrligt stånd, erhöll vid detta tillfälle Vasaordens storkors i briljanter.
Om konungens ställning till Rosens konsekventa opposition mot Ericson i
järnvägsfrågan kan man döma af De Geers uppgift, att han endast med allra
största svårighet förmåddes att vid samma tillfälle dekorera äfven Rosen.
Sedan Ericsons tillbakaträdande blifvit bestämdt, gällde det att ordna allt
för den blifvande förändringen. Till den änden vidtog Ericson sådana
anordningar, att förvaltningen af de fullbordade järnbanorna fullständigt afskildes
från och inrättades oberoende af byggnadsförvaltningen. Den 4 oktober 1862
hade han ingifvit den anmälan, att intet hinder vidare mötte för
trafikförvaltningens öfverlämnande åt en särskild styrelse och att han själf vore
beredd att vid årets slut öfverlämna järnvägsarbetena med tillhörande
förråd, byggnader, kassor och handlingar af alla slag.
Då Kungl. Maj:t samma år meddelade ständerna Ericsons afskedsansökan,
bifogades följande ord: »Friherre Ericsons förtjänster vid fullgörandet såväl
af detta uppdrag som af andra föregående arbeten till utveckling af
kommunikationsanstalterna inom riket ha blifvit allmänt insedda, och Kungl. Maj:t
har funnit jämväl statsmakterna böra lämna ett offentligt bevis på deras
erkännande af den utmärkta skicklighet, den oegennyttiga uppoffring af tid
och krafter samt den omfattande förmåga, hvarmed friherre Ericson ordnat
och utfört de honom af staten anförtrodda viktiga och ansvarsfulla arbeten».
Fördenskull hemställdes nu till ständerna att bevilja den afgående en årlig
pension på 10 000 rdr för hans återstående lifstid, hvartill borde komma ett
belopp på 5 000 årligen, så länge han enligt sitt löfte tillhandagick
vederbörande med upplysningar och utlåtanden i järnvägsfrågan.
Det för Ericsons hjärta mest värmande uttrycket af offentligt erkännande
var säkerligen, då bondeståndet, som endast tio år förut behärskats af formlig
animositet mot allt hvad statsbanor hette, nu afsände en deputation för att
betyga honom ståndets tacksamhet för hans arbete och tillika anhålla, att
han måtte återtaga sin afskedsansökan. På denna begäran kunde ej mer
än ett svar gifvas, och den 30 december 1862 beviljade Kungl. Maj:t hans
entledigande. Som orsak till hans orubbliga beslut gissade somliga på de
uttalanden, som ånyo förspordes inom riksdagen till förmån för större
sparsamhet i järnvägsarbetena, andra på det förslag, som regeringen nu framlade
för ständerna rörande norra stambanans riktning. Så mycket är visst, att
de järnvägspartier inom riksdagen, som fruktade hans inflytande vid det nu
förestående afgörandet rörande östra och norra stambanorna, gärna sågo honom
aflägsnad, och det skall ha varit af denna orsak som nämnda
meningsgrupper, däribland särskildt »det Björckska partiet» inom borgarståndet,
genomdrefvo den förändring af regeringens förslag, att han erhöll hela beloppet
15 000 rdr i pension utan någon förpliktelse till vidare tjänster.
Samma dag som Ericson erhöll sitt entledigande hade Kungl. Maj:t
förordnat, att den myndighet, som dittills tillkommit honom allena, med
följande års ingång skulle fördelas på två särskilda ämbetsverk. Åt styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
