Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - V. Påbörjandet af östra, norra och nordvästra stambanorna. Riksdagen 1862-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanbindningsbanan. För att underlätta varuutbytet mellan land- och
sjötrafiken hemställde de, såsom förut nämnts, om norra stambanans
framdragning till Ladugårdslandet i närheten af Nybroviken.
Emellertid skulle det visa sig, att statsutskottet i denna punkt hade nästan
lika stor otur som i fråga om norra stambanan. På riddarhuset
försvarades det kungliga förslaget af bland andra D. G. Bildt och friherre
G. af Ugglas. Den ende, som på detta rum obetingadt tog utskottets parti, var
grefve von Rosen, som ej gärna försummade något tillfälle att nagelfara
Ericsons idéer. Hans anförande förtjänar ett utförligare återgifvande såsom
belysande den personliga motsats, som här från början spelat in. - »Jag
har alltid», yttrade han om Ericson, »måst strida mot en man, som,
uppburen af nationen och hedrad af sin konung, tyvärr aldrig velat här
uppträda för att själf föra sin talan. Det sanningens språk, jag fört i så många
år, har synts obehagligt för de maktägande. Men mina vänner ha
uppmanat mig att ej låta något obehag afhålla mig från att fortfarande försvara
den fana jag höjt.» - Det hade varit hans hopp, att Ericson åtminstone
den dagen skulle uppträda på riddarhuset för att personligen försvara sina
satser, om ej för annat så åtminstone af skyldig hyllning för det stånd, i
hvilket han upphöjts. Efter åtskilligt gyckel med sammanbindningsförslagets
förmenta poetiskt storslagna djärfhet förklarade han, att här ej vore fråga
om poesi eller ingenjörstriumfer utan om praktisk nytta. - »Jag tror»,
tillade han maliciöst, »att det stora syftemålet är ett slags drömbild, som
åtminstone bör uppskjutas ett halft sekel. Skulle någon stöta sig öfver detta
yttrande, får jag nämna, att jag blott återgifver friherre Ericson hans egna
ord, som han fällde, då jag proponerade honom att i förening med mig
genomdrifva järnvägars införande i Sverige.» Den redan befintliga stationen
vid Fatburssjön, som nu af Ericson betecknats såsom blott provisorisk, vore
ändock tagen »ur friherrens egen fatabur», men hade af Rosen alltid
bekämpats, och utgången hade äfven här gifvit honom rätt.
Och öfvergående från person till sak sammanfattade han de gamla
invändningarna, att ingen transitorörelse funnes genom Stockholm och att
trafiken på en dylik bana alltid skulle blifva en vådlig sak. Som bevis för
hela företagets ovederhäftighet anförde han Ericsons ständiga förändringar
af den ursprungliga planen, ehuru dessa särskildt afsett att afhjälpa de
befarade hindren såväl för sjöfarten på Mälaren som för gatutrafiken till
Riddarholmen och Kungsholmen. För egen del ville Rosen i stället förorda
förslaget att anlägga norra stambanans slutstation vid Humlegården med
sidospår till Nybroviken och att tillika föra äfven västra stambanan fram till
Saltsjön vid Stadsgården, detta trots de ovederlagda invändningarna, att en
bangård på sistnämnda plats skulle förstöra utrymmet för sjötrafiken.
Inom de öfriga stånden blef frågan särskildt utförligt dryftad af
borgarståndet, där som vanligt P. Murén kämpade för, Hierta emot Ericsons
järnvägsideer. Utgången blef den, att adeln och borgarståndet antogo det
kungliga förslaget oförändradt. Prästeståndet accepterade visserligen
sammanbindningsbanan men afvek i bangårdsfrågan och nedprutade anslaget.
Utskottets afstyrkande i fråga om sammanbindningsbanan godkändes endast af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
