Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - V. Påbörjandet af östra, norra och nordvästra stambanorna. Riksdagen 1862-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondeståndet, som ville åt Kungl. Maj:t öfverlämna att bestämma lämplig
plats för norra stambanans station i Stockholm. Vid omröstning i förstärkt
utskott segrade adelns och borgarståndets mening, hvadan ständerna
beviljade det äskade anslaget af 3 070 000 rdr för västra stambanans framdragande
till Klara sjö och anläggandet af en bangård därstädes, gemensam för västra
och norra stambanan. Sålunda ett nytt nederlag för utskottet och en ny
seger för Ericson. I ständernas skrifvelse åberopades också dennes
försäkran, att sådana åtgärder kunde vidtagas, att sammanbindningsbanan ej skulle
blifva till svårare hinder för gatutrafiken inom hufvudstaden.
Utöfver de hittills utförda eller beslutade stambanorna hade i det stora
järnvägsnätet från 1850-talet ingått ännu en, den nordvästra stambanan
och äfven denna blef genom regeringens initiativ föremål för 1862-1863 års
riksdags behandling.
Sedan från norsk sida meddelats, att enda lämpliga anknytningspunkten
vid riksgränsen för en mellanriksbana i denna riktning vore trakten af
Magnor och 1855 års kommitté öfvertygat sig om möjligheten af banans
fortsättning från denna punkt genom Värmland, hade svenska regeringen för
1856 års riksdag framlagt detta banförslag i riktning öfver Arvika, Karlstad
och Kristinehamn till någon punkt mellan Hjulö och Porla vid västra
stambanan. 1858 års järnvägskommitté företog närmare undersökningar och
utstakade banan mellan ändpunkterna Porla och Eda i en riktning, som föga
afvek från föregående kommittés förslag. I följd af den ogynnsamma
terrängen, särskildt mellan Norsälfven och Arvika, och dyrbara brobyggnader
ställde sig beräknade anläggningskostnaden för denna inemot 20 mil långa
stambana så högt, att den i medeltal något öfverskred en miljon rdr pr mil.
Från Porla till Kristinehamn hade banan lagts nära flera betydande
järnverk och förbi sydänden af sjön Möckeln. Mellan Kristinehamn och
Karlstad måste den nära 4 mil gå fram utmed Vänerns strand; också hade från
värmländska bruksägare inkommit en petition om banans dragning längre
upp i provinsen, från Kristinehamn räknadt, ett yrkande som vid
nästföljande riksdag skulle göra mycket buller af sig. Från flera håll hade
dessutom petitionerats om arbetets omedelbara företagande.
Järnvägsundersökningskommittén hade till påbegynnande förordat sträckan från Porla till
Kristinehamn samt från riksgränsen till Arvika, den senare emedan
förberedelser redan vidtagits från norska sidan till den norska banans framförande
till gränsen och man på detta sätt och med tillhjälp af den redan förefintliga
segelleden mellan Arvika och Vänern (Byälfven) skulle lättast vinna en
provisorisk förbindelse mellan de båda länderna. Därför föreslog Kungl. Maj:t
att nu endast fastställa banans riktning från Porla till Kristinehamn samt
från riksgränsen till Arvika och att till förstnämnda bandel anvisa 2 410 000 rdr
samt cirka en miljon till påbörjande af mera tidsödande arbeten å den senare.
Den kungliga propositionen understöddes genom motioner inom alla
stånden om denna anläggnings påskyndande.
Också nöjde sig statsutskottet ej med att tillstyrka de af Kungl. Maj:t
äskade anslagen till nordvästra stambanan i bägge dess slutpartier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
