Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - V. Påbörjandet af östra, norra och nordvästra stambanorna. Riksdagen 1862-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sträckan mellan Porlatrakten och Kristinehamn borde anvisas hela det belopp å
5 374 000 rdr, som erfordrades för denna bandels fullbordan. Denna
frikostighet motiverades med angelägenheten af att snart komma i beröring med
Vänern, det mål till hvilket Köping-Hultbanan ursprungligen syftat. För
öfrigt betonades vid sidan af banans militäriska och kommersiella betydelse
dess »oberäkneliga vikt för utvecklingen af de unionella förhållandena».
Utskottets hemställan bifölls utan vidare i alla fyra stånden. Som skäl
till brådskan med linjens fullbordan till Kristinehamn anfördes, att denna
bandel väntades blifva mycket inkomstbringande och tillföra öfriga
statsbanor stor persontrafik och transport af såväl bergs- och skogsprodukter som
spannmål, på grund dels af stadens betydelse som omsättningsort, dels af
den industriella utvecklingen i de trakter banan skulle genomlöpa. Med
hänsyn till de olika meningar, som inom länet yppat sig rörande banans
sträckning mellan Kristinehamn och Arvika, borde förnyade undersökningar
anställas, innan proposition rörande denna bandel förelades ständerna.
Sammanlagda beloppet af de anslag, som vid 1862-1863 års riksdag
anvisats till fullföljande af statens järnvägsbyggnader, uppgick till 27 896 000
rdr förutom en mindre behållning å statslånefonden. Häraf kunde omkring
2 1/2 miljoner anvisas af disponibla tillgångar. Men statsutgifterna for
järnvägsändamål stannade ej med detta. För att utsträcka järnvägsnätet och
bereda det i stambanornas stora hufvudådror pulserande samfärdslifvet
trafiktillförsel från så många håll som möjligt hade statsmakterna alltifrån början
visat sig angelägna att uppmuntra enskilda bolag till anläggning af bibanor
i förbindelse med statens. Till en början hade medel härtill tagits af öfverskott
å statsinkomsterna och af besparingar. Men från och med föregående riksdag
hade man slagit in på den vägen att upptaga lån enkom för utlåning åt
enskilda järnvägsföretag, hvarvid lån till och med utlämnades mot lägre
ränta än upplåningsräntan. År 1860 hade man inskränkt sig till ett inhemskt
lån på 3 milj. rdr, men 1863 lyckades lokalintressena så väl i sina
kombinationer, att ständerna för ändamålet beviljade låneunderstöd till ett totalbelopp af öfver 9 1/2 milj. rdr. För samtliga dessa utgifters bestridande beslöto de
upptagandet, af ett statslån på högst 35 milj. rdr, och uttalades därvid den önskan,
att man vid upplåningen företrädesvis borde anlita England, där den mesta
järnvägsmaterielen uppköptes. Det vid föregående riksdag gjorda försöket
att förvandla den utländska järnvägsskulden till inhemsk hade nämligen
slagit fel. I sin proposition rörande anskaffandet af byggnadsmedel hade
regeringen uttalat den åsikt, att det naturligtvis varit bäst, om lånet kunnat
erhållas inom landet. Men då statsobligationer alltid sökte sig väg dit, där
penningtillgången var störst och räntan följaktligen minst, och räntefoten
inom Sverige var större än flerstädes utomlands, skulle det icke hjälpa att
afsluta lånet inom landet. Regeringen ansåg därför, att intet borde stadgas
i detta afseende. För att åstadkomma ett inhemskt fondsystem hade i
enskilda motioner yrkats på ovillkorligt utgifvande af endast svenska
obligationer, och Gripenstedt hade i samma syfte inför ständerna förordat en inom
statsutskottet framkastad tanke, att obligationerna skulle skrifvas såväl på
svenska och lyda å svenskt mynt som ock på något annat språk och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
