Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VI. Nordvästra stambanan och sammanbindningsbanan genom hufvudstaden fullbordas, 1865-1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiska och finansiella läge, att upptagandet af det år 1863 beslutade statslånet
å 35 milj. rdr mött oväntade svårigheter. Vid riksdagens början hade sålunda
endast 1/4 af beloppet kunnat erhållas, resten måste fyllas genom ett
temporärt lån på hårda villkor, genom statsverkets besparingar och andra
tillgängliga medel. Ehuru regeringen ej kunde finna rimliga skäl för den
misstro, som uppenbarat sin tillvaro i nedsatt kurs på de svenska fonderna, i
hög ränta och svårighet att afsluta nya lån, ansåg den dock för
statskreditens upphjälpande gagneligt att tillsvidare undvika större upplåning
utomlands. Men å andra sidan kunde det ej vara klokt att med ens afbryta
statsbanebyggandet och entlediga skaror af erfarna ingenjörer och skickliga
arbetare. Återstod sålunda medelvägen att ej afbryta men väsentligen inskränka
statens järnvägsarbeten. Kungl. Maj:ts förslag blef alltså att för denna gång
endast besluta ett lån på 16 670 000 rdr. Med frånräkning af det nyss
omtalade anslaget till trafikmateriel borde hela detta belopp användas till
fullbordande af nordvästra stambanan. Den norra och östra borde tillsvidare
vänta. Detta kunde så mycket hellre ske, som både bansträckan
Stockholm-Uppsala och Katrineholm-Norrköping hvar för sig bildade ett helt
med själfständig uppgift och betydelse. Icke heller borde några enskilda
järnvägsföretag denna gång ifrågakomma till statsunderstöd.
Vid denna anordning låg emellertid en stötesten i vägen - de särskilda
ortsintressena, hvilka framträdt i en rad petitioner till Kungl. Maj:t och nu i
en mängd motioner till riksdagen. För östra stambanans fullbordande
motionerade sålunda Östergötlands nitiska landshöfding friherre G. af Ugglas,
hvilken sekunderades af motionärer inom borgar- och bondestånden. I
afseende på norra stambanan föreslogo somliga omedelbar fortsättning från
Uppsala öfver Sala till Storvik, medan det vid föregående riksdag slagna men aldrig
tillintetgjorda »Västeråsintresset» yrkade dess fortsättande västerut genom
Västmanland och sedan till Dalarna. Härtill kommo från Smålandshåll
yrkanden på två nya statsbanor, hvartill uppslag gifvits af 1850-talets
järnvägskommittéer, en från Växjö med förgrening till Karlskrona och Kalmar och en
mellan Nässjö och Oskarshamn. Statsutskottet, som gillade regeringens
försiktiga finanspolitik, afstyrkte dock såväl det ena som det andra, och
stånden godkände denna mening. Borgar- och bondestånden ville visserligen
nu som vid föregående riksdag gifva ett mindre anslag för Uppsalabanans
fortsättning mot Sala, men denna mening förkastades af det förstärkta
statsutskottet. Däremot beviljades på regeringens särskilda framställning ett
tilläggsanslag på en half miljon till expropriationskostnader för utvidgning
af bangårdsanläggningen vid Klara sjö i hufvudstaden, ehuru det från visst
håll beklagades, att man skulle slösa ytterligare omkostnader på »ett
företag af så titanisk natur och så deminutiv nytta».
Den beredvillighet ständerna vid föregående riksdag visat att understödja
enskilda järnvägsföretag, som ställdes i samband med statsbanorna, hade vid
förevarande riksmöte framlockat en mängd framställningar i samma syfte,
men dessa blefvo samtliga afvisade, endast med det undantag att ett mindre
anslag beviljades bolaget Köping-Hult för fortsättningen af dess järnväg från
Arboga till Köping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
