Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VI. Nordvästra stambanan och sammanbindningsbanan genom hufvudstaden fullbordas, 1865-1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belopp, som för nämnda år påräknades i öfverskott å statsbanornas
trafikinkomster.
Som man finner, började det inom andra kammaren betydande
landtmannaelementets sparsamhetsprinciper att redan vid denna första riksdag
efter den nya ordningen göra sig märkbara. Också var den finansiella
ställningen sådan, att bägge kamrarna utan svårighet godkände regeringens
förslag att för det närvarande begränsa sig till nordvästra stambanans
fullföljande och undvika den utländska lånevägen för att emellertid kunna
återställa jämvikten mellan statens inkomster och utgifter och stärka dess
kredit. Det begärda anslaget beviljades också endast till det af utskottet
förordade beloppet af 2 milj. rdr; anslaget anvisades å riksgäldskontoret, som
bemyndigades att inom landet upplåna erforderliga medel.
Den föregående riksdagens bittra strider rörande riktningen af Värmlandsbanan
i dess mellersta del voro vid 1867 års riksdag på väg att väckas till
nytt lif genom ett försök att upprifva det då fattade beslutet i frågan. I en
motion af häradshöfding A. M. Myrtin hade nämligen föreslagits förnyad
undersökning rörande de båda linjernas företräden, och ehuru förslaget af
utskottet afstyrktes, upptogs det af reservanten K. F. Wærn och bifölls af
första kammaren, som ville rädda möjligheten att bereda en utfartsväg för
Värmlands järn- och skogsproduktion. Emellertid visade andra kammaren
ingen lust att börja sin verksamhet med att upprifva hvad den sista
ståndsriksdagen i ämnet beslutat, och dess mening befästes genom utgången af
den gemensamma voteringen. Härigenom var faran för en ny uppslitande
järnvägsstrid afvärjd.
Järnvägsfrågans behandling vid 1868 års riksdag blef i hufvudsak endast
ett upprepande af hvad som förekommit de två nästföregående åren. I följd
af den fortgående försämringen i det allmänna ekonomiska tillståndet fann
regeringen fortfarande nödigt att inskränka sig till nordvästra stambanans
fortsättande, och denna politik gillades såväl af statsutskottet som af kamrarna
trots de äfven denna gång framställda anspråken till förmån för norra och
östra stambanorna, de båda från enskildt håll projekterade statsbanorna
genom Småland och några enskilda järnvägsföretag. Under förutsättning af
nordvästra stambanans fullbordan år 1871 begärde regeringen nu för 1869
ett anslag till denna bana på 4,650,000 rdr. Dessa medel ansåg regeringen
böra genom lån anskaffas, så mycket mer som den utvägen i alla fall måste
anlitas för andra statsbehof.
I valet mellan de båda motsatta meningar, som vid denna tid gjorde sig
gällande, om statens järnvägsanläggningar borde fortskyndas och för sådant
ändamål ett större utländskt lån upptagas eller drifvas »långsammare men
stadigt», anslöt sig statsutskottet afgjordt till det sistnämnda alternativet. Redan
för ränta och amortering å dittills upptagna lån måste riksgäldskontoret en
lång följd af år vidkännas en utgift af öfver 4 1/2 milj. rdr, och denna utgiftspost
borde ej utan nödtvång ökas. Därför ansåg utskottet, att statens järnvägsarbeten
ej borde bedrifvas hastigare än att den tillökning i nettobehållningen,
som kunde väntas af den stigande trafikinkomsten af redan fullbordade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
