Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VI. Nordvästra stambanan och sammanbindningsbanan genom hufvudstaden fullbordas, 1865-1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnvägar, till fullo betäckte annuiteterna för de nya lån, som upptogos för
järnvägsanläggningar. Riksgäldskontorets för närmaste framtid disponibla
tillgångar medgåfvo ej anvisandet af ränta och amortering å något större
lånebelopp utöfver hvad som i alla fall erfordrades för reglering af
kontorets ställning. Därför ansåg utskottet anslaget till nordvästra stambanan böra
begränsas såväl inom den summa, som af nämnda omständighet betingades, som af hänsyn till möjligheten att sedan utan ytterligare utländsk
skuldsättning framgent fortsätta järnvägsbyggandet i jämn och stadig om ock
förminskad skala. Den ekonomiska förlust ett dylikt tillvägagående skulle
medföra i afseende på byggandet af statens stambanor, hvilka dock äfven
på detta sätt borde kunna på en tid af tio år fullbordas, motvägdes af
möjligheten till förenkling i byggnadsadministrationen och utsikterna för den
inhemska industrien att säkert beräkna järnvägarnas årliga behof af materiel.
Som man finner hade krafven på statsbanorna betydligt ökats sedan
1850-talet. Då hade man varit nöjd, blott dessa banor komme att bära sin egen
drift- och underhållskostnad, nu ansåg man det ej mer än rätt och billigt,
att de därjämte lämnade afkastning nog för att betäcka annuiteterna å
järnvägslånen. Och trots dessa förbättrade utsikter framträdde ändock i dessa
modlöshetens tider en stark tvekan, om staten skulle fortsätta med sitt
järnvägsbyggande.
På anförda grunder föreslog utskottet för denna gång ej högre
anslagsbelopp till nordvästra stambanan än som motsvarades af den i
statsverkspropositionen upptagna nettoinkomsten af järnvägstrafiken å statens
stambanor, eller 2 1/4 milj. rdr. Häremot reserverade sig K. F. Wærn, som för
att möjliggöra banans fullbordande år 1871 tillstyrkte ett anslagsbelopp på
3,090,000 rdr.
Då den under de senaste åren yppade statsbristen hade sin grund i
inkomsternas otillräcklighet äfven för betalande af annuiteterna å de
utländska järnvägslånen, borde åtminstone kamrarnas sparsamhetsvänner
ingenting haft att invända mot utskottets principuttalande, och äfven friherre
Gripenstedt uttalade sig för den mening, att för framtiden blott så mycket borde
upplånas som kunde till ränta och amortering täckas af de växande
trafikinkomsterna. Men då utskottet nu i anslag för år 1869 endast tillstyrkte
ett belopp, motsvarande den väntade nettobehållningen å statens banor,
kunde däremot invändas, att man dels alltför mycket fördröjde fullbordandet
af de påbörjade statsbanorna och därmed äfven den väntade större
trafikinkomsten, dels beginge en orättvisa mot de orter, som redan nog länge
bidat på delaktighet i statsbanenätet. I andra kammaren kom därtill
hänsynen till det mångenstädes inom landet trängande behofvet af arbetsförtjänst.
I denna kammare beviljades också det af regeringen begärda anslagsbeloppet;
första kammaren beviljade däremot enligt Wærns reservation 3,090,000 rdr,
och denna mening segrade i den gemensamma voteringen.
Till bestridandet af för järnvägsbyggandet redan gjorda eller erforderliga
utgifter bemyndigades riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret att upptaga
ett lån å högst 18 milj. rdr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
