Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VII. Statsmakterna och den enskilda byggnadsverksamheten. Östra och norra stambanans (till Storvik) fullbordan, 1870-1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter det sista misslyckade försöket att aflifva Salabanan fanns ingen
anledning att vänta några järnvägsstrider vid 1872 års riksdag. Under
föregående år hade arbetena afslutats å såväl nordvästra stambanan som
sammanbindningsbanan genom Stockholm, och de undersökningar, som
företagits rörande norra stambanans utsträckning norr om Gäfle-Dalabanan,
hade ännu ej föranledt någon vidare åtgärd från regeringens sida. Därför
fick denna riksdag endast mottaga ett anslagskraf på inalles 5 milj. rdr till
de båda beslutade stambanorna, och detta beviljades utan invändning af båda
kamrarna.
Med detta fridfulla resultat slutade Karl XV:s järnvägshistoria. Statsbanorna
utgjorde vid utgången af hans sista år ett sammanhängande nät af 115 mil.
Till de båda stambanearbetenas fortsättande och fullbordan beviljades sedan år
1873 4 milj. och 1874 7 900 000, efter det en betydande ökning i den beräknade
anläggningskostnaden uppstått genom ökade arbets- och materialpris. Genom
denna anslagens förhöjning utöfver den tidigare planen blef det möjligt att
öppna östra stambanan till Nässjö redan i slutet af år 1874 och norra
stambanan till Storvik år 1875. Arbetet å dessa banor, som för sträckorna
Katrineholm-Norrköping och Stockholm-Uppsala redan utförts under åren
1863-1866, hade i fråga om sträckorna Norrköping-Nässjö och Uppsala-Storvik
upptagits först år 1871. Längden å hela östra stambanan utgjorde
20 1/3 mil, ursprungligen beräknade anläggningskostnaden 15 1/2 milj. rdr,
beviljade anslagsbeloppet 17 1/5 milj. och verkliga kostnaden 18 1/4 milj. För
norra stambanan voro motsvarande siffror: längd 20 1/3 mil, ursprungligen
beräknad kostnad 14 688 000 rdr, beviljade statsanslag 15 800 000 rdr och
verklig kostnad 16 1/2 milj.
Med året 1875 voro sålunda statens stambanor söder om
Gäfle-Dalabanan fullbordade och därmed - efter 21 års arbete - det storverk bragt
till slut, hvars grundritning uppgjorts af 1850-talets järnvägskommitteer.
Härtill kom ock en af militära skäl anlagd statsbana mellan Sköfde och
Karlsborg, som torde böra i detta sammanhang upptagas. Det kungliga förslaget
till denna bananläggning framlades vid 1873 års riksdag och motiverades
med behofvet att bereda den viktiga depåfästningen snabbare förbindelser,
än vattenkommunikationerna kunde erbjuda, och att omedelbart förbinda den
med järnvägsknutarna vid Falköping och Hallsberg för att i krigstid kunna
hastigt ditföra landets dyrbaraste i hufvudstaden förvarade rörliga egendom
och vissa delar af administrationen äfvensom för att därifrån snabbt kunna
tillföra fältarmén krigsmateriel och förnödenheter samt trupper, som inom
fästningen utbildats. Efter undersökning af linjer till olika punkter å västra
stambanan - förutom Sköfde äfven Väring, Moholm och Töreboda - hade
myndigheterna bestämt sig för förstnämnda slutpunkt, emedan denna var
strategiskt sedt tillfredsställande och mest gagnelig ur trafikhänsyn och
närboende jordägare tillika utfäst sig till fri jordupplåtelse. Banans längd var
4 1/2 mil, och anläggningskostnaden beräknades till 3 138 000 rdr.
Statsutskottet förnekade ingalunda banans behöflighet, men ansåg saken
böra uppskjutas, så länge järnvägsarbetena i den närbelägna provinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
