Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få järnvägsförbindelse med Kristiania, fördes fram till riksgränsen vid
Skurdalsporten och därifrån sydväst om Storsjön i Jämtland samt vidare söderut
till Ljusdal, Bollnäs och slutligen till Storvik å Gäfle—Dalabanan. En
så lagd bana kunde jämte utfarten till Bottenhafvet vid Gäfle erhålla en
sådan äfven vid Hudiksvall genom en projekterad bana från Ljusdal till södra
Dellensjön, som redan hade järnvägsförbindelse med ifrågavarande kuststad.
Mellan Ljusdal och Storsjön kunde äfven ifrågakomma ett östligare
alternativ, som drogs norrut till Indalsälfven i trakten af Ragunda, därefter
följde detta vattendrag och gick norr om Storsjön att möta det förstnämnda
alternativet. En dylik bana borde byggas smalspårig — 3 fot 6 tum engelskt
mått — liksom den norska från Trondhjem.
Som man finner, ligger redan i detta uttalande och i den ofvan anförda
motionen grundritningen till hvad som sedan blef Norrlands hufvudbanor.
Styrelsens förslag till en järnväg genom Jämtlands län understöddes genom
en underdånig framställning från en af länets landsting tillsatt kommitté, och
vid riksdagen 1869 motionerades om anslag till stambanans fortsättande norr
om Gäfle—Dalabanan.
På grund af förutnämnda framställningar anbefalldes styrelsen öfver statens
järnvägsbyggnader i april 1870 att verkställa undersökningar för norra
stambanans fortsättande från Storvik i hufvudsaklig riktning öfver Bollnäs och
Ljusdal till Torpshammar i Medelpad eller annan punkt, hvarifrån järnväg
kunde lämpligen anläggas till Sundsvall, samt vidare i västlig riktning norr
om Storsjön och söder om Åreskutan, med direkt eller indirekt beröring af
Östersund, till norska gränsen i trakten af Skurdalsporten. Plan och
kostnadsberäkning skulle uppgöras efter en spårvidd af 3 fot och 6 tum (engelskt
mått) och med lätt öfverbyggnad samt i öfrigt med iakttagande af all den
besparing, som kunde af en minskad farhastighet och mera inskränkt trafik
föranledas.
Det kungliga initiativet framkallade en liflig rörelse i Norrland. Vid ett
stort järnvägsmöte, som hölls i Härnösand i augusti samma år och som
hufvudsakligen besöktes af folk från kustbygderna och öfre Norrland, uttalades
i afseende på längdbanan enhälligt den meningen, att den i sin fortsättning
från Gäfle—Dalabanan icke borde dragas från Ljusdal till Torpshammar,
utan från det något sydost om Ljusdal belägna Hybo i nordöstlig riktning
förbi sjön Dellen till den på gränsen mellan Hälsingland och Medelpad
belägna sjön Malungen och därifrån norrut till Ljungaälf vid dess utlopp i
sjön Marmen och vidare öfver Selånger, Vifstavarf och Indalsälfven vid
Bergforsen till närheten af Nylands lastageplats vid Ångermanälfven, som till
denna punkt är segelbar för större fartyg. Medan mötet sålunda — i motsats
till jämvägsbyggnadsstyrelsens förutnämnda utlåtande — enhälligt önskade
en längdbana genom kustlandet upp till Ångermanälfven, uttalade sig flertalet
af detsamma för tvärbanans dragning från trakten af Nyland genom Ragunda
tingslag till Aspåsnäset eller Krokom i Jämtland, där den sammanfölle med
den af regeringen till undersökning anbefallda linjen mot riksgränsen.
Enligt byggnadsstyrelsens uttalande af 1867 skulle tvärbanan sålunda framgå till
Bottenhafvet vid Hudiksvall, enligt regeringens mening vid Sundsvall och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
