Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt Härnösandsmötets — medelbart — vid Nyland; om Trondhjems
lämplighet som slutpunkt vid Västerhafvet voro alla ense. Genom Härnösandsmötet
var grundritningen gifven till den under de norrländska järnvägsstriderna
så kallade B-linjen, som med mycken seghet fasthölls af kustbefolkningen
och öfre Norrland.
Under loppet af år 1870 inkommo till Kungl. Maj:t petitioner i helt eller
delvis samma syftning som Härnösandsmötets från de norrländska kustlänens
landsting. Landstinget i Västerbottens län betonade särskildt angelägenheten
att vid bestämmandet af längdbanans riktning ha för ögonen dess framtida
utsträckning genom rikets båda nordligaste län. Däremot bestred Jämtlands
läns järnvägskommitté tvärbanans dragning så långt norrut som till
Ångermanälfven och yrkade i stället dess sträckning till Sundsvall, enär en bana
tvärsöfver halfön för att rätt fylla sitt ändamål borde dels vara så kort som
möjligt, dels utmynna vid mera betydande handelscentra. Från landstinget
i sistnämnda län samt stadsfullmäktige i Östersund och Sundsvall hade ock
inkommit ett meddelande därom, att goda utsikter förefunnos för utförandet
på privat väg af en järnvägsanläggning mellan Sundsvall och Trondhjem,
därest staten bidroge med viss andel af kostnaden, äfvensom att nämnda
myndigheter för egen del beslutat teckna öfver en miljon rdr i företaget.
Så hade omsider äfven Norrland fått sin järnvägsfråga, och kommunerna
hade inledt de strider om riktningarna, som sedan skulle definitivt utkämpas
vid riksdagarna.
Den 19 maj 1871 öfverlämnade styrelsen för statens järnvägsbyggnader
resultatet af de anbefallda undersökningarna. Då regeringen för tillfället
lämnat de ofvannämnda framställningarna rörande andra alternativ utan afseende,
hade undersökningarna endast afsett dels linjen Storvik—Bollnäs—Ljusdal—Torpshammar,
som hade till uppgift att förbinda Norrland med hufvudstaden
och rikets öfriga järnvägsnät, dels linjen Sundsvall—riksgränsen, som
skulle förena gränshafven i öster och väster och därigenom närmast det
afstängda Jämtland med ett alltid öppet haf. Med iakttagande af hvad Kungl.
Maj:t befallt i afseende på spårvidd och största möjliga förenklingar i öfrigt
hade undersökningarna resulterat i följande kostnadsberäkningar:
för banan Storvik—Torpshammar med nära 25 mils längd 10¼ milj. rdr;
» » Torpshammar—riksgränsen med nära 28 mils längd 13¼ » »
» » Torpshammar—Sundsvall med 5 5/9 mils längd 2¼ » »
Totallängden blef sålunda 58 1/3 mil och totalkostnaden 25¾ milj. rdr, hvilket
gaf ett medeltal af 441,000 rdr pr mil. Från Trondhjem blefve afståndet
till riksgränsen 9 5/9 mil, till Östersund 24 3/4, till Sundsvall 43, till Storvik
62 1/3, till Gäfle 66 och till Stockholm 82 3/4 mil.
Innan frågan kom inför riksdagen, hade läget emellertid betydligt
förändrats. I början af år 1872 beviljades nämligen koncession åt ett enskildt
bolag att utföra banan mellan Sundsvall och Torpshammar, och detta bolag
erhöll i understöd ett statslån på halfannan miljon rdr. Härigenom var
frågan om anläggande af en statsbana mellan dessa orter förfallen, och
tvärbanans utgång från Sundsvall kunde anses fastslagen. Vidare hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
