Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 1. Historik / 141 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oerhörda stegring i arbets- och materialpris, som inträdt i början af 1870-talet,
nödvändiggjort nya kostnadsberäkningar. I samband härmed anbefalldes äfven järnvägsbyggnadsstyrelsen att beräkna kostnaden för linjen
Storvik—Torpshammar efter samma spårvidd, som förefanns vid statens öfriga
järnvägar (4,83 svenska fot). De nya beräkningarna gåfvo för linjen
Storvik—Torpshammar en förhöjning till 13½ och för linjen Torpshammar—riksgränsen
till 17½ milj. rdr — allt med liten spårvidd. Att bygga den förstnämnda
bandelen bredspårig skulle endast öka kostnaden med ytterligare 472,000 rdr.
Ett dylikt byggnadssätt tillstyrktes ock af styrelsen såväl af hänsyn till det
militära intresset som för att slippa omlastning vid Storvik af de stora
bränslefrakter från Norrland till Norbergs bergslag, som väntades på denna bana.
Däremot borde sträckan Torpshammar—riksgränsen byggas smalspårig,
såsom afsedt var både med den enskilda banan från Sundsvall till Torpshammar
och med den norska bandelen till riksgränsen. Anläggandet af en dylik
bana hade nämligen, år 1872 beslutats af norska stortinget under förutsättning
af ett motsvarande beslut från svensk sida,
och Jämtlands läns landsting hade, för att
påskynda ett sådant beslut, i visst fall förbundit sig
att tillskjuta ett bidrag på 900,000 rdr utan
återbetalningsskyldighet, därest kunglig proposition
aflätes och beslut om banans utförande inom
Sverige fattades redan vid 1873 års riksdag.

P. A. BERGSTRÖM.

Vid tiden för nyssnämnda riksdag var den
norrländska järnvägsfrågans läge sådant, att de
olika opinionerna väsentligen förenat sig om
sträckningen från Storvik till Hybo i Hälsingland och
från riksgränsen till Aspåsnäset eller Krokom i
Jämtland. För det mellanliggande partiet hade
man dels den genom järnvägsbyggnadsstyrelsen
undersökta »A-linjen», som gick såsom längdbana från Hybo till
Torpshammar och därefter såsom tvärbana västerut till Östersund och Krokom,
dels den af Härnösandsmötet och kustlänens landsting förordade så kallade
B-linjen, genom hvilken längdbanan fördes upp genom kustbygden ända
till närheten af Ångermanälfven, som då skulle blifva utgångspunkt för
tvärbanan till Aspåsnäset. Mot detta alternativ talade emellertid redan den
omständigheten, att det gaf en längd som i hela sträckningen från
Storvik till riksgränsen uppgafs till ungefär 80 mil, medan A-linjen med
frånräknande af sträckan Sundsvall—Torpshammar blott utgjorde 52¾ mil.
Fördenskull afstyrkte civilministern P. A. Bergström inför konungen detta
alternativ och upptog i stället vid sidan af A-linjen ett förmedlingsförslag
afsedt att om möjligt förlika kustbygdens och inlandets kraf genom att
tudela den vinkel, som bildades af den östra och den västra linjen. Detta så
kallade C-alternativ skilde sig från A-linjen endast i afseende på tvärbanan,
som från Torpshammar ej skulle omedelbart vändas åt väster utan först gå
norrut till Håsjö i Ragunda socken strax söder om Indalsälfven och först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>