Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med hänsyn till de faktiska förhållanden, som föranledt denna
regeringens framställning, kunde inom riksdagen ingen allvarlig gensaga höjas mot
ändamålsenligheten af den ifrågasatta förändringen. Men i samband med sitt
godkännande af förslaget i sak uttalade utskott och kamrar - särskildt inom
den andra efter en debatt, som öfverflödade af utfall mot civilministern -
sin förvåning öfver, att initiativet till upprifvande af ett beslut, som
riksdagen året förut fattat efter Kungl. Maj:ts eget förslag, icke utgått från norsk
sida utan från Bergström själf, äfvensom öfver regeringens försäkran att
förändringen, tack vare det jämtländska bidraget, ej skulle medföra någon
tillökning i statens omkostnader, trots det att nämnda bidrag af riksdagen
redan beräknats som tillgång. Bergström fick vara glad, att riksdagen,
tack vare första kammarens beslut, vid sitt bifall till förslaget ej upptog
utskottsbetänkandets uttalande, att »det behandlingssätt, denna fråga erhållit,
icke synts tillfredsställande».
Hufvudsaken var emellertid, att regeringen, sedan äfven stortinget bifallit
det kungliga förslaget, i sak fått sin vilja igenom.
De skarpa uttalanden mot civilministern, som framkommit vid
behandlingen af denna fråga, utgjorde endast förnyade utbrott af den politiska
spänning, som vid denna tid förefanns mellan betydande grupper inom
kamrarna och den byråkratiskt sammansatta regeringen och som redan förut
vid samma 1874 års riksdag kommit i dagen. För att möjliggöra
järnvägsarbetets jämnare bedrifvande, billigare priser vid statens beställningar och
en gynnsammare ställning för den svenska materieltillverkningsindustrien hade
regeringen förelagt riksdagen en plan till de norrländska
järnvägsanläggningarnas utförande och de årliga anslagen därtill. Enligt denna plan skulle hela sträckningen till riksgränsen med en beräknad kostnad af 31 1/2 milj. kr
utföras under åren 1875-1880 med sådan fördelning af anslagen, att för det
första året anvisades 3 miljoner, för det andra 4 1/2 samt för hvart och ett
af de fyra återstående 6 milj. kr.
Nu begaf sig emellertid, att regeringen år 1873 i följd af oförutsedda
prisstegringar och för arbetets påskyndande tillåtit sig att, med frångående
af den året förut af riksdagen godkända arbetsplanen för östra och norra
stambanan söder om Storvik, å det för 1874 beviljade anslaget såsom förskott
anvisa ej mindre än 3 milj. kr, hvilket belopp nu måste af riksdagen
godtgöras genom extra anslag för det innevarande året. Missnöjet öfver denna
själfrådighet tog sig nu uttryck, därigenom att riksdagen beviljade det
begärda anslaget å 3 miljoner för norra stambanans fortsättning norr om
Storvik i redan godkända delar endast med det uttryckliga förbehåll, att
den framlagda anslagsplanen ej finge för framtiden rubbas.
Att frågan om Norrlandsbanans riktning mellan Hybo och Krokom ej
förelagts 1874 års riksdag hade berott därpå, att den af riksdagen år 1873
beslutade undersökningen, hvars besörjande i juni samma år uppdragits åt
järnvägsbyggnadsstyrelsen, icke afslutades förrän år 1875. Undersökningen
resulterade däri, att styrelsen bibehöll för tvärbanan den ursprungligen
utstakade riktningen Torpshammar-Ånge-Gällösund-Östersund och Krokom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
