Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade endast med halft hjärta funnit sig i att upptaga denna sträckning i
stället för en ännu östligare, som genomgick kustbygden. Under sådana
förhållanden beslöt regeringen att låta detta alternativ förfalla och att tillika
afgjordt åtskilja de båda ifrågavarande hufvudriktningarna västerut och norrut
och låta hvardera afgöras för sig.
För den västliga hufvudriktningen, som afsåg att förbinda Öster- och
Västerhafvet, kunde, om den ej behöfde afse öfre Norrland, ingen lämpligare
linje framställas än den af första kammaren redan godtagna från
Torpshammar till Ånge, Gällösund, Östersund och Näskott. Den tillfredsställde på
en gång Jämtlands och det allmännas anspråk, i det att den var så gen och
billig som möjligt och tillika hade gynnsam terräng och genomlöpte odlade
eller skogrika bygder. Fördenskull föreslogs det 1876 års riksdag att besluta
tvärbanans anläggning i denna riktning och bevilja anslag till dess påbörjande.
Hvad den uppåtgående stambanan angår, som genom frigörelse från
sammankopplingen med tvärbanan kunde mera uteslutande inrättas efter öfre
Norrlands behof, så hade nya förberedande undersökningar ådagalagt
möjligheten att från trakten af Ånge utleta en så gen riktning norrut till Håsjö,
att härigenom inbesparades den vägförlängning af omkring 3 mil, som det
västra alternativets antagande annars skulle medföra för öfre Norrland och
kustlandet norr om Ljungan, liksom genom antagandet af sistnämnda
alternativ äfven den förlängning i afståndet till Sundsvall och de södra orterna
skulle bortfalla, som för Jämtland följde af Håsjölinjen. Häraf skulle också
följa, att sträckningen Välje-Torpshammar med dess mycket brutna profil och
stora trafiksvårigheter ej vidare behöfde ifrågakomma. Fördenskull anbefalldes
styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader att låta anställa fullständiga
undersökningar för längdbanans dragning från Ånge eller lämplig punkt norr därom
mot Sollefteå eller Björkå. Som dessa undersökningar ännu ej utförts, kunde
intet förslag rörande denna järnvägssträckning föreläggas 1876 års riksdag.
Utgjorde sålunda det kungliga järnvägsförslaget ett återupptagande af det
af första kammaren väsentligen godkända första alternativet i föregående års
proposition med undantag af de i längdbanan ingående delarna, så upptogs
däremot det andra alternativet i en af F. Malmberg m. fl. ingifven motion
till förmån för linjen Hybo-Välje-Torpshammar-Håsjö-Dusnäsviken och
Näskott med bibana till Östersund.
Vid jämförelsen mellan regeringens och Malmbergs förslag medtog
statsutskottet på förstnämnda sidan äfven bandelarna Hybo-Välje-Ånge samt
Gällösund-Håsjö, emedan dessa genom det senare förslagets antagande blefve
öfverflödiga. Vid en så uppställd jämförelse skulle efter utskottets beräkning
den östra linjen ställa sig både kortare och billigare, blifva till större gagn
för flertalet af Norrlands befolkning och tillika bättre ägnad att föranleda
anläggning af bibanor till kusten. Liksom året förut förordade utskottet
därför den östra linjen, dock med direkt beröring af Östersund. Ett tiotal
reservanter, bland dem öfversten grefve L. af Ugglas, J. Rundbäck och Karl
Ifvarsson, uttalade sig dock till förmån för det kungliga förslaget.
I första kammaren inleddes debatten af civilministern Thyselius med ett
sakligt uttömmande försvar för det kungliga förslaget (»Refsundslinjen»). Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
