Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan 1880 års riksdag enligt Kungl. Maj:ts förslag för nästföljande år
anvisat 5 100 000 kr, hvilket belopp genom det af Jämtlands läns landsting
utfästa bidraget till tvärbanan 900 000 kr afrundades till 6 miljoner, samt
riksdagen år 1881 beviljat l/2 miljon, var anslagsserien till de åtta år förut
beslutade norrländska banorna afslutad. Byggnadsarbetet, som påbörjats år
1875, fullbordades sommaren 1882.
Hade det södra bansystemet kunnat skryta öfver en oväntadt ringa
skillnad mellan den beräknade och den verkliga byggnadskostnaden, blef
olikheten här så mycket större. I följd af stegrade pris å mans- och
hästdagsverken, af oberäknade anläggningar och förbättringar till trafikförmågans
ökande samt drift- och trafikomkostnadernas minskning och i synnerhet af
dröjsmålet med att fastställa riktningen för linjen mellan Hybo och Näskott
hade den ursprungligen beräknade kostnaden af 31 1/2 miljon stigit därhän,
att riksdagens anslag uppgingo till inalles 40 770 000 kr. Därtill kunde
läggas det jämtländska bidraget 900 000 kr äfvensom betydande anslagsmedel
för anskaffande af rörlig materiel. Oafsedt några mindre belopp under
decenniets förra hälft hade samtliga medlen för statens järnvägsbyggnader
under 1870-talet och de första åren af 1880-talet anskaffats genom upplåning.
Under de sista åren af arbetet på de norrländska statsbanorna hade i
öfriga delar af riket intet statens järnvägsbyggande förekommit förutom den
lilla bansträckan från norra stambanan vid Karlberg till Lilla Värtan. Från
sammanbindningsbanan genom Stockholm voro visserligen spår utlagda till
Stadsgården och Skeppsbron, men dessa hamnplatser erbjödo ej nog utrymme
för upplag af mera skrymmande gods. Det gällde sålunda att åstadkomma
en bättre förbindelse mellan hufvudstadens land- och sjötrafik, och
Stockholms kommun hade för detta ändamål erbjudit sig att bekosta betydande
hamnanläggningar vid Lilla Värtan. På dessa grunder föreslog Kungl. Maj:t
1878 års riksdag att besluta anläggningen af det ifrågavarande banstycket,
hvars anläggningskostnad beräknades till 1 1/4 milj. kr, och att tillika
bevilja 100 000 kr såsom bidrag till stadens omkostnader för
hamnanläggningen. Förslaget bifölls i första men afslogs i andra kammaren.
Emellertid gick saken igenom i den gemensamma voteringen, och den lilla
grenbanan blef år 1882 fullbordad.
Under 1870-talet hade anledning yppat sig att utvidga statens
järnvägsnät äfven på annat sätt än genom direkt anläggning. Tack vare den
blomstrande ekonomiska ställningen under årtiondets förra hälft hade den
enskilda byggnadsverksamheten tagit sådan fart, att ett belopp på ej mindre
än 122 miljoner under denna tid nedlagts på enskilda järnvägsföretag. För
hela årtiondet steg summan till 200 miljoner. Till denna storartade
företagsamhet hade i sin mån medverkat det år 1871 fattade beslutet att
uppmuntra dylika företag genom bestämda årliga låneunderstöd af statsmedel,
hvartill år 1874 kommit ett särskildt anslag på en miljon till en bana
genom Dalsland från Vänern till norska gränsen. Den första femårsperiodens
erfarenhet hade visat, att staten ej tycktes behöfva riskera några förluster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
