Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VIII. Storvik-Ånge, Torpshammar-riksgränsen, 1873-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom uteblifven räntelikvid från de understödda bolagens sida. Då nu
riksdagen år 1876 efter den första femårsperiodens utgång öfverhopades med
nya ansökningar om statsunderstöd åt enskilda järnvägsföretag, tillgreps
samma utväg som år 1871, i det att den på enskild motion för de
nästföljande fem åren ställde till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 10 milj.
kr att på ungefär samma villkor som förut användas till låneunderstöd åt
enskilda då, ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar.
Emellertid dröjde det nu ej länge, innan det öfverdrifna privata
järnvägsbyggandet började visa ofördelaktiga följder. Som väntas kunde blefvo
ej alla dessa företag genast från början i stånd att bära sig, och de
hjälpbehöfvande bolagen kunde snart ej vidare anskaffa erforderliga medel i
rikets kreditanstalter, hvilka redan voro öfverhopade med obligationer,
utfärdade af dylika järnvägsbolag. Under sådana förhållanden började de
nödställda enskilda intressena bestorma regeringen med ansökningar om
statshjälp i olika former, bland annat genom inköp för statens räkning af dylika
banor. År 1873 hade regeringen själf föreslagit riksdagen att på dylikt sätt
förvärfva det gamla Köping-Hultbolagets järnväg Örebro-Köping, men
detta förslag hade då af riksdagen blifvit afvisadt. Vid riksdagarna 1878-
1879 ingåfvos motioner om anvisande af 30 milj. kr till statsinköp af
enskilda banor, och äfven året därpå framkommo yrkanden i den riktningen.
Statsmakterna ställde sig icke alldeles afvisande till dessa kraf. Sålunda
beviljades ett extra statslån på icke mindre än 6 milj. kr till fullbordandet
af Bergslagernas järnvägar, så att detta det största enskilda järnvägsföretag i
Sverige år 1879 kunde bringas till afslutning. Sistnämnda år, då nöden var
som störst, anvisades ett belopp af högst 4 milj. kr till inköp af den
bankrutterade banan Hallsberg-Motala-Mjölby, hvilken sålunda erhöll rangen
af statsbana, såsom redan före dess anläggning varit föreslaget. Tillika
anvisades medel till en så kallad järnvägshypoteksfond, hvars uppgift var att
frigöra de betydliga kapital, som flera stora penninginrättningar hade bundna
i enskilda järnvägsobligationer. För detta ändamål bemyndigades
fullmäktige i riksgäldskontoret att, mot säkerhet af obligationer eller
skuldförbindelser utaf före år 1879 koncessionerade järnvägar, på viss tid, dock ej
längre än intill 1893 års slut, åt offentliga kreditanstalter inom riket utlämna
lån å inalles högst 23 miljoner. Frånsedt dessa åtgärder afvisades emellertid
de nog långt gående anloppen på statskassan, dels emedan det här ej var
fråga om statsändamål utan blott om enskilda intressen, dels emedan statens
finanser vid denna tid befunno sig i ett läge, som manade till varsamhet.
Vid 1881 års riksdag förelågo åter flera motioner om understöd åt enskilda
järnvägsföretag, men oafsedt ett statsbidrag på en half miljon till en järnväg
mellan Halmstad och Nässjö afvisades äfven dessa försök, och riksdagen
nöjde sig med att nu liksom åren 1871 och 1876 på enskildt förslag för de
närmast följande fem åren anvisa ett visst belopp att af Kungl. Maj:t utdelas
såsom lån. I följd af minskadt behof nedsattes dock beloppet denna gång
till 5 miljoner och understödet till högst halfva anläggningskostnaden,
hvarjämte villkoren i öfrigt skärptes för att trygga statens säkerhet; å andra
sidan nedsattes dock räntan från 5 till 4 l/2 och annuiteten från 6 till 5 procent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
