Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors
- IX. Bräcke-Sollefteå, 1881-1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX. BRÄCKE–SOLLEFTEÅ (1881-1886).
Den år 1882 fullbordade norrländska tvärbanan från Sundsvall till
Trondhjem bildade ett slags medellinje, som afskar Sverige i två delar på
ungefär lika långt afstånd från dess sydligaste och dess nordligaste punkt.
Genom de föregående tjugofem årens byggnadsverksamhet var landet söder om
denna linje nödtorftigt utrustadt med järnbanor, men den andra hälften var
alltjämt i fullständig afsaknad af statsbanor. För många i de sydligare
landsändar, som redan blifvit delaktiga af ifrågavarande förmån, var detta ett
obehagligt faktum, som man helst velat blunda för, och den redan nu
genom järnvägsbyggandet åsamkade statsskulden med åtföljande annuiteter,
som ingalunda betäcktes genom nettoafkastningen af de hittills fullbordade
statsbanorna, var för denna ståndpunkt ett argument, som icke kunde utan
vidare afvisas.
Men å andra sidan var det icke lätt att motsäga de nordliga bygdernas
anspråk att nu omsider få mottaga lönen för sitt bidrag till de omkostnader,
som följt af statens järnvägsanläggningar i andra landsdelar. Att den
uppåtgående stambanan icke skulle afbrytas vid tvärbanan utan därifrån
fortsättas åtminstone till Norrlands viktigaste pulsåder, den stora
Ångermanälfven, hade också varit förutsättningen för flera såväl från regeringen som
enskilda utgångna framställningar rörande nedre Norrlands järnvägsfråga.
Så hade det redan i samband med 1873 års kungliga järnvägsproposition
varit tal om norra stambanans utsträckning från Håsjö till Sollefteå, och
samma slutmål hade äfven stått i bakgrunden för de båda alternativ, som
förelagts riksdagen år 1875. För den i enskilda framställningar yrkade
kustlinjen var Ångermanälfven direkt utpekad som slutpunkt - åtminstone
tillsvidare.
Det är i det föregående antydt, hurusom styrelsen öfver statens
järnvägsbyggnader, sedan den, genom förberedande undersökningar utrönt
möjligheten af en tjänlig genare linje mellan tvärbanan och Ångermanälfven,,
år 1876 erhållit uppdrag att föranstalta om fullständiga undersökningar i
och för en bananläggning från Ånge eller dess närhet till Ångermanälfven
i trakten af Sollefteå eller Björkå.
I underdånig skrifvelse af den 18 december 1876 hade styrelsen
meddelat resultaten af dessa undersökningar, och det var delvis på dessa
resultat den kungliga proposition rörande sträckningen Hybo-Välje-Ånge
hvilade, som året därpå vann riksdagens godkännande. Icke nog sålunda,
att man vid bestämmandet af statsbanornas riktning inom nedre Norrland
alltjämt fasthållit hänsynen till en blifvande fortsättning vidare åt norr;
genom de sist nämnda undersökningarna voro också alla erforderliga
förberedelser undangjorda för att statsmakterna skulle utan vidare kunna skrida
till beslut om arbetets omedelbara företagande.
Som utgångspunkt från tvärbanan hade vid olika tillfällen ifrågasatts
trakten af Torpshammar eller Ånge samt Östersund eller Näskott - alla
med Sollefteå som slutpunkt. Den förstnämnda utgångspunkten hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:48:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj50/1/0163.html
