Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 1. Historik / 159 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - IX. Bräcke-Sollefteå, 1881-1886

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

punkt i dess närhet å tvärbänan öfver Helgumsjön till Sollefteå eller annan
lämplig punkt i dess närhet vid Ångermanälfven och att för arbetets
påbörjande för nästföljande år anvisa ett anslag å 2 1/2 milj. kr.

Statsutskottet ställde sig mycket välvilligt till det kungliga förslaget. De
påföljande år fullbordade Norrlandsbanorna skulle visserligen tillfredsställa
Jämtlands järnvägsbehof och särskildt behofvet af en förbindelse med
Västerhafvet, men ingalunda Ångermanlands och öfre Norrlands kraf på
oafbruten förbindelse med rikets sydligare delar. Att den ifrågasatta banan skulle
i förening med dess fortsättning söderut beröra alla de fyra stora
norrländska floddalarna från och med Ångermanälfven ned till Ljusnan, borde
kraftigt bidraga till trafikens höjande. Järnvägen skulle mångdubbla de rika
skogstillgångarnas värde och möjliggöra ett fullt utnyttjande af de rika
naturliga hjälpkällorna och de ypperliga odlingsmarkerna inom Västernorrlands
län, hvars befolkning sedan år 1870 ökats starkare än något annat svenskt
läns. Härtill kom, att järnbanan medelbart äfven skulle blifva till gagn för
de båda nordligaste länen. Sedan det enskilda
järnvägsbyggandet numera nedgått till en
obetydlighet, ginge det ej an att i ett slag afbryta statens,
utan borde detta - redan af hänsyn till
arbetspersonalen - afvecklas steg för steg. För sådant
ändamål ansåg utskottet en öfvergångstid af 6 till
7 år lämplig, hvaraf följde, att det begärda
anslaget nedprutades till 2 milj. kr.

F. L. S. HEDERSTJERNA.

Utskottets mening var sålunda, att linjen Bräcke-Sollefteå skulle tillsvidare beteckna slutet af statens järnvägsbyggande. Denna förespegling tillfredsställde dock icke sparsamhetsifrarna, hvilka med Liss Olof Larsson i spetsen och under hänvisning till de fullbordade järnvägarnas otillräckliga afkastning yrkade rent afslag och sålunda
åtminstone tills vidare här ville sätta punkt för statens järnvägsbyggande. Att
landtmannapartiet icke var emot järnvägsbyggandet i och för sig är redan däraf tydligt, att det var från samma håll som årets förslag till statsunderstöd åt enskilda byggnadsföretag utgått.

Inom kamrarna liksom inom utskottet gällde striden denna gång icke
banans sträckning eller byggnadssätt, utan lämpligheten att öfver hufvud
taget fortsätta med statens järnvägsbyggande. Nu som i slutet af 1860-talet,
då liknande yrkanden senast gjort sig gällande, hade en ebbtid inträdt i landets
ekonomiska lif, och det senaste årtiondets erfarenhet hade gifvit vid handen,
att inkomsten af de nya statsbanorna ingalunda stått i jämbredd med deras
längd. År 1870 hade i ränta och amortering å de fonderade järnvägslånen
utbetalts 5 761 000 kr, hvaraf dock 2 744 000 betäckts genom behållna
trafikmedel af statens järnbanor och 639 000 genom inbetalta räntor och
amorteringar af enskilda banor med statsunderstöd. Den af statsverket tillskjutna
fyllnaden hade sålunda nämnda år uppgått till 2 378 000 kr. Tio år senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>