Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - X. Långsele-Vännäs-Boden, 1886-1893 - XI. Luleå-Gällivarebanan samt utfartsbanorna till Örnsköldsvik och Umeå, 1890-1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattemedel. Genom senare förbättringar i den ursprungliga utstakningen hade
linjen förkortats med nära en mil, så att hela längden utgjorde ej fullt 50
(ny)mil.
Under det norrländska järnvägsbyggandet hade det hittills gifvits tre
gränslinjer, där sparsamhetsvännerna framträdt och yrkat på afslutning eller
åtminstone uppskof, först vid Gäfle—Dalabanan, så vid tvärbanan
Sundsvall—riksgränsen och sist vid Ångermanälfven. Det säger sig själf, att samma
sak skulle upprepas, sedan man nu nått fram öfver Luleälf till
Luleå—Gällivarebanan. Hvad riksdagen tänkte i den frågan, framgick af dess
uttalande år 1892 i samband med byggnadsanslagets beviljande, att, då den
anställda arbetspersonalen ej torde få sysselsättning vid andra
stambanebyggnader efter dessa arbetens upphörande, det återstående arbetet borde så
anordnas, att den talrika personalen steg för steg minskades.
Då banan sommaren 1894 invigdes i Boden af konungen i närvaro af
medlemmar af statsrådet och riksdagen, genomströmmades också alla
fosterlandsvänner af en varm tillfredsställelse öfver fullbordandet af ett nationellt
storverk. Lifligast kändes gifvetvis denna tillfredsställelse af befolkningen i
öfre Norrland, för hvilket en ny framtid öppnade sig och som först nu kunde
afgjordt framträda ur den isolering, i hvilken det så länge lefvat undangömdt
som »ett obeskrifvet geografiskt blad, ett noll i statistikens tabeller». Att
afhjälpa denna isolering hade, sade konungen, för honom varit en kär
lifsuppgift, en hedersplikt, ärfd efter fader och broder. Tillika antydde han,
att målet ännu ej kunde anses hunnet, så länge banans finansiella läge ej
förbättrats genom anläggning af erforderliga bibanor till densamma. Det
viktigaste steget i denna riktning var dock redan taget genom anläggningen och
statens förvärfvande af Luleå-Gällivarebanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
