Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XIV. Örebro-Krylbo och västkustbanorna, 1894-1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Skee kyrka, två mil från Svinesund. Längden af denna grenbana var
endast 6 km, men i följd af den synnerligen ogynnsamma terrängen skulle
kostnaden för densamma uppgå till mer än 1 1/4 miljon. Hela banan
från Göteborg till Strömstad skulle i den nu föreslagna sträckningen uppgå
till 17 1/2 mil och anläggningskostnaden till 14 3/4 miljoner, däri inberäknad
kostnaden för den rullande materielen. I afseende på de omtvistade
partierna i söder ansåg civilministern, att man tillsvidare borde lämna
oafgjordt, om banan skulle dragas öfver Ytterby eller Kungälf, men att för
sträckningen norr därom Stenungsundslinjen borde fastställas, hvilken blifvit
förordad af såväl länsstyrelsen som landstinget och numera äfven af
järnvägsstyrelsen. – Under förutsättning, att Bohuslänsbanan skulle fullbordas
redan år 1902, begärdes nu till dess påbörjande ett anslag af 4 miljoner.
Med hänsyn till den starka opinion, som vid föregående riksdag yppat
sig för saken, och i förhoppning om en snart blifvande sammanknytning
med det norska järnvägsnätet tillstyrkte statsutskottet denna gång det kungliga
förslaget, dock med sådana förändringar, att frågan ej blott om alternativen
öfver Kungälf eller Ytterby utan ock om sträckningen öster eller väster om
sjön Stora Hällungen borde tillsvidare lämnas öppen samt att utfartsbanan
till Strömstad öfverlämnades åt den enskilda företagsamheten, som redan
ifrågasatt en privatbana i denna riktning från Strömstad till Möns station
å Dalslandsbanan. Genom de af utskottet förordade förändringarna skulle
kostnaden för statsbanan Göteborg–Skee begränsas till något öfver 13
miljoner. Då flera andra statsbaneanläggningar samtidigt voro under
utförande, borde arbetet å den nya statsbanan ej forceras så, som af Kungl.
Maj:t föreslagits, utan till arbetets påbörjande endast anvisas 3/4 miljon kronor.
Invändningarna mot förslaget, som hufvudsakligen åberopade sig på
banans dyrhet och på uteblifvandet af en sammankoppling med norska
bannätet, lyckades denna gång ej vinna samma gehör som året förut. Sedan
regeringens företrädare inom riksdagen förklarat sig acceptera utskottets
ändringsförslag, antogs detsamma inom första kammaren med 106 röster
mot 33, inom den andra med 114 mot 98, som voro för afslag.
De af riksdagen som vanligt uppställda villkoren rörande jordupplåtelse
antogos af länets landsting och med vissa förbehåll äfven af Göteborgs
stadsfullmäktige. Sedan därjämte ett enskildt bolag förpliktat sig att anlägga
utfartsbanan Skee–Strömstad, var den bohuslänska statsbanans tillkomst
betryggad.
År 1903 fastställdes omsider sträckningen för de ännu obestämda
partierna i banans södra delar, efter det nya undersökningar och
kostnadsberäkningar blifvit verkställda. Då dessa, hvad den sydligaste sträckningen
vidkommer, gåfvo det resultat, att Ytterbylinjen skulle blifva mer än en half
miljon billigare än den östra öfver Kungälf, rönte regeringens förordande af
den förra ingen gensägelse hos riksdagen. Däremot uppstod en icke obetydlig
strid rörande regeringens förslag att för sträckan norr därom välja
Ucklumslinjen, hvilken var en half miljon billigare och genomgick en bygd, som var i
större behof af nya kommunikationer än Stenungsundslinjen. Då emellertid
sistnämnda linje förordats af såväl landsting och länsstyrelse som af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
