Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 1. Perioden 1863-1888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnvägsförvaltningar i allmänhet, och detta så mycket hellre som en noggrann,
begränsning af hvarje hufvudafdelnings verksamhetskrets icke vore svår att uppdraga.
Det vore också tydligt, yttrade styrelsen vidare, att styrelsens chef, som
egentligen borde ägna hela sin omtanke och tid åt de stora allmänna
angelägenheterna samt sammanhållningen och ordnandet af det hela vid den
vidsträckta förvaltningen, icke kunde vara i tillfälle att tillika öfvervaka och
ansvara för alla detaljbestämmelser och deras utförande inom så skiljaktiga
förvaltningsgrenar som dem, hvarom nu vore fråga. Enhet och
planmässighet vid alla dessa detaljer, som tillhörde samma afdelning inom särskilda
distrikt, kunde därför hvarken åstadkommas eller bibehållas på annat sätt
än att afdelningen inom styrelsen hade sin egen, i dess särskilda
angelägenheter och göromål kunnig och erfaren representant, hvilken också vore
beklädd med tillräcklig myndighet att såsom högsta befälhafvare inom sin
afdelning göra styrelsens åsikter och beslut gällande samt genom behöriga
inspektioner vaka öfver samma afdelnings arbete och hushållning inom
samtliga distrikten. Med tillämpning af denna grundsats syntes
sammansättningen af styrelsen böra ordnas sålunda, att ledningen af och befälet
öfver det hela anförtroddes åt en chef med full makt och myndighet att i
alla mål ensam besluta, samt ett antal ledamöter, som tillsvidare kunde
inskränkas till tre, nämligen en ledamot för kansli-, kassa-, kameral-,
statistiska och allmänna ärenden eller byråafdelningen, under benämning af
byråchef, en tillsvidare gemensam för ban- och maskinafdelningarna jämte
förråden samt en för trafikafdelningen, de båda sistnämnda under benämning
af öfverdirektörer. Styrelsen ansåge nämligen, att ban- och
maskinafdelningarnas angelägenheter ännu någon tid, likasom under sista året,
lämpligen kunde handhafvas af samma ledamot inom styrelsen, om därjämte ett
tekniskt biträde gåfves åt denne öfverdirektör, antingen, såsom redan vore
fallet, genom en kontrollerande maskiningenjör eller, såsom framdeles kunde
komma att ske, genom maskindirektören vid distriktet närmast
hufvudstaden.
Af en sådan centralstyrelsens förändring följde likväl, att
intendentsbefattningarna måste erhålla en i viss mån förändrad betydelse såväl i
förhållande till styrelsen som till distriktsförvaltningen, ty i och med detsamma
hvarje förvaltningsgren erhölle sin ständiga föredragande och chef inom
styrelsen, blefve det dels icke längre behöfligt att, annat än undantagsvis, till
öfverläggningar inom styrelsen inkalla intendent, i följd hvaraf dennes
egenskap af ledamot kunde upphöra, dels komme att på hvarje afdelningschef
inom styrelsen öfverflyttas en del af det ansvar för afdelningens
verksamhet, hvilket för det dåvarande ensamt ålåge intendenten till följd af dennes
skyldighet att besluta öfver hvarje förslag, som framställdes af underlydande
afdelningsföreståndare å distriktet. Man kunde nämligen icke med skäl hos
en person fordra en så fullständig kännedom i samtliga afdelningarnas alla
ärenden som hos den, hvilken uteslutande ägnade sin tid och sina studier
åt en afdelnings verksamhet, och den skola, dåvarande intendenter varit i
tillfälle genomgå, innan vården om distriktsförvaltningarna anförtroddes dem,
stode i allmänhet icke längre den till buds, som dädanefter inträdde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
