Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 1. Perioden 1863-1888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statens järnvägstrafiks tjänst. Dessa ämbetsmän hade nämligen från
järnvägsbyggnadernas och trafikens första början kunnat steg för steg följa
förvaltningens utveckling och hade därunder haft tid och tillfälle att åt mera än
en gren däraf ägna fullständig uppmärksamhet och samla en fruktbringande
erfarenhet äfven i detalj, men en sådan mångsidighet kunde icke vidare
utvecklas utan på bekostnad af den grundligare kunskap, som erfordrades hos
den, hvilken inom förvaltningens högsta grad skulle leda en viss afdelnings
verksamhet, än mindre påräknas hos dem, som sedermera inträdt i statens
järnvägstrafiks tjänst och därunder måst ägna hela sin förmåga åt ett visst
håll. Häraf följde att, äfven om det i princip vore fördelaktigare att såsom
dittills hos en och samma person, intendenten, söka all den sakkunskap
förenad, som för linjeförvaltningen vore nödig, i stället för att på flera
personer fördela arbete och studier för samma ändamål, det likväl skulle för
framtiden blifva snart sagdt omöjligt att finna personer, som i alla grenar
af linjeförvaltningen vore i besittning af tillbörlig öfverlägsenhet. Enligt
styrelsens förmenande måste således en del af det ansvar, som dittills ålegat
intendenten, öfverflyttas på vederbörande afdelningschefer inom styrelsen.
Af den förändrade betydelse, intendentsbefattningen sålunda skulle erhålla,
ansåge styrelsen böra följa äfven en förändring till namnet, och föreslog
styrelsen att den, åt hvilken högsta befälet å hvarje distrikt uppdroges, måtte
benämnas distriktschef, hvilken benämning egentligare skulle angifva
befattningens blifvande karaktär.
Distriktschefens åliggande skulle enligt den nya organisationens mening
sålunda omfatta direkta befälet öfver distriktets tjänstemanna- och
betjäningspersonal, ansvarigheten för den allmänna ordningen och ekonomien
inom distriktet, öfvervakandet af reglementens och instruktioners efterlefnad,
afgifvandet af förslag vid tjänsters tillsättande och tjänstemäns befordran
inom de fastställda arfvodesklasserna, antagandet och förordnandet af
betjäningen samt utöfvandet af den disciplinära bestraffningsrätten, allt inom
bestämda gränser, som styrelsen ägde att närmare fastställa. Vidare borde
samma ämbetsman, efter vederbörande afdelningsföreståndares förslag eller
hörande, afgifva utlåtanden, som af styrelsen infordrades öfver ärenden inom
distriktet, afgöra frågor i afseende på tjänstgöringen, där de särskilda
afdelningsföreståndarna vore af olika mening, följa de ekonomiska
förhållandena inom de orter, som järnbanorna inom distriktet berörde, med sådan
uppmärksamhet, att han kunde hos styrelsen föreslå åtgärder som lände till
befordrande af järnvägarnas ändamål, förökande af inkomster, förminskande
af utgifter och i samband därmed samfärdselns och näringarnas utveckling,
eller, med ett ord, i alla hänseenden bevaka statens järnvägstrafiks
rättigheter och fördelar samt i sådant afseende vara styrelsens ombud inom den
ort, där han hade sin verksamhetskrets.
Beträffande distriktsförvaltningen ansåg styrelsen densamma fortfarande
böra vara fördelad på tre distrikt. För den under år 1867 för trafik öppnade
delen af nordvästra stambanan mellan Arvika och riksgränsen mot Norge af
3,8 mils längd, hvilken baiidel skulle utgöra början till ett nytt trafikdistrikt,
hade en på enklaste sätt anordnad förvaltning blifvit provisoriskt införd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
