Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 1. Perioden 1863-1888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sex inspektörer och två generalinspektörer, under det att för de svenska
stambanorna, som redan hade en längd af mer än 100 mil och å hvilka
afståndet från centralstationen Stockholm till yttersta punkten Malmö vore
67,5 mil, motsvarande funktioner, enligt styrelsens organisatioiisförslag, skulle
utöfvas af endast tre distriktschefer. Styrelsen hade haft att välja mellan
de två olika system, som i förevarande fall i utlandet begagnades, det ena
med vissa trafikområden såsom indelningsgrund, det andra med de särskilda
förvaltningsgrenarna såsom grund för indelningen. Enligt det förra systemet
verkställdes den permanenta inspektionen af en myndighet motsvarande
distriktschefer, enligt det senare systemet af inspektörer afdelningsvis.
Fördelen af det förra systemet vore större sammanhållning mellan de
på ett och samma område gemensamt verkande olika afdelningarna, och
olägenheten bestode förnämligast i svårigheten att vid tillämpningen finna
personer med den allmänna insikt i förvaltningens alla grenar, som vore
nödvändig för att kunna bedöma, huru tjänsten inom dem utöfvades och
hushållningen iakttoges. Denna olägenhet förekomme visserligen icke inom
det senare systemet, enär det alltid måste vara lättare att finna personer
med insikt inom en förvaltningsgren än inom flera, hvaremot det icke kunde
nekas, att sammanhållningen mellan de olika afdelningarna blefve svårare
att med detta system åstadkomma. Säkert vore, att det senare systemet
drefve centralisationen till sin yttersta spets, och styrelsen trodde för sin
del, att man måste med mycken försiktighet framgå med försök i denna
riktning, intill dess mera erfarenhet inhämtats af den i allt fall ganska starka
centralisation, som inrättandet af öfverdirektörsämbeten innebure. Styrelsen
tilltrodde sig därför ej att utan praktisk pröfning afgöra, hvilketdera
systemet vore att föredraga, men denna praktiska pröfning förutsatte, att man
åtminstone till en viss grad användt båda systemen. En början till
pröfning af det förra kunde redan anses vara gjord, emedan under dåvarande
förhållanden iiitendenturen vid tredje trafikdistriktet i själfva verket vore
att betrakta såsom ett distriktschefsämbete sådant styrelsen i sitt förslag
framställt detsamma. Det vore helt naturligt, att styrelsen vid valet mellan
de båda systemen helst antoge det förra, ty dels låge detta system närmast
till hands, och dels hade den person, hvilken beklädde nämnda intendentur,
redan i sex år innehaft densamma, hvadan styrelsen med afseende å honom
icke hade att befara den enda egentliga olägenhet, som styrelsen förut
angifvit såsom med detta system förenad.
I anledning af de utaf riksdagen uttalade betänkligheter erinrade
styrelsen, att den af styrelsen föreslagna organisationen af linjeförvaltningen - en
chef biträdd af föreståndare för de särskilda afdelningarna - vore i fullkomlig
likformighet med den organisation som gällde för styrelsen. Styrelsen hade
icke förbisett svårigheten att finna lämpliga personer till beklädande af
distriktschefsämbete, men det vore förenadt med ännu större svårigheter att
få lämpliga personer till intendenter, då anspråken på mångsidighet hos en
distriktschef kunde ställas betydligt lägre än hos en intendent därigenom
att det ansvar för detaljbestämmelser och det ingripande i det rent tekniska,
som dittills ålegat intendent, blifvit förflyttadt till öfverdirektörerna och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
