Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösningen af de stora och viktiga frågor, som alltid framställde sig för
ledningen af en vidtomfattande järnvägsförvaltning och hvilka under dåvarande
förhållanden måste eftersättas, hvarförutom det för styrelsens ledamöter skulle
blifva möjligt att genom tätare inspektionsresor på ett mera effektivt sätt
öfvervaka, att enhet och öfverensstämmelse ägde rum mellan
distriktsförvaltningarna vid utöfvandet af deras verksamhet. Med en sådan
anordning skulle äfven styrelsen i distriktsförvaltningarnas framställningar och
utredningar erhålla ett betydligt säkrare underlag för sina beslut, särskildt i de
svårlösta taxe- och trafikfrågorna. De kraftigare distriktsförvaltningarna skulle
nämligen kunna, en hvar inom sitt område, i grund lära känna alla där
rådande järnvägsdriften berörande förhållanden samt dels själfva vidtaga
dels ock hos styrelsen föreslå nödiga åtgärder till främjande af rörelsen i
dess helhet. Den af behofvet påkallade mera ingående inspektion, som
distriktsförvaltningarna, rätt organiserade, kunde åstadkomma, skulle vidare
enligt kommitténs åsikt vara ägnad att leda till afhjälpande af eventuella
missbruk i förvaltningen samt framförallt till åstadkommande af en icke
allenast verksammare utan äfven billigare linjeförvaltning. I detta
sistnämnda hänseende ville kommittén särskildt påpeka, att om en
sammanhållande kraft funnes inom distriktet, hvilken kunde göra sig noga
underrättad om tjänsteförhållandena därinom, sådana de faktiskt gestaltade sig, detta
måste leda till en större samverkan afdelningarna emellan än den som för
det dåvarande ägde rum. Och att med en dylik större samverkan,
hvarvid den ena afdelningens personal vid förefallande behof i vidsträcktare
mån än dittills varit fallet biträdde den andras, en reducering af personal
i många fall skulle visa sig möjlig, ansåge kommittén sig hafva fullgiltiga
skäl att antaga. Jämväl i andra afseenden än i fråga om utgifterna för
personalens aflönande skulle för öfrigt enligt kommitténs förmenande det
kraftigare samarbetet komma att visa sig ekonomiskt fördelaktigt, då vid det
förhållande att distriktet komme att utåt mera framstå såsom en
ekonomisk enhet distriktsförvaltningen skulle känna sig särskildt uppfordrad att
söka åstadkomma en sparsam förvaltning i allmänhet och jämväl hafva
större förutsättningar att härutinnan lyckas än hvad förhållandet kunde
vara med de nuvarande afdelningsföreståndarna, hvilka helt naturligt
ansåge sig böra i första hand söka tillvarataga sin egen afdelnings intressen.
Gifvet vore äfven, att en decentralisation skulle framkalla ett snabbare
afgörande af åtskilliga ärenden af mera löpande natur samt särskildt leda till
förenklingar i vissa afseenden vid ärendenas handläggning.
Om emellertid den af kommittén sålunda förordade förvaltningsreformen
skulle kunna medföra det därmed åsyftade resultatet, måste åt
distriktsförvaltningarna gifvas en stark organisation. Kommittén hade fördenskull
ansett sig böra upptaga det redan år 1867 af dåvarande styrelsen för
statens järnvägstrafik väckta, af särskilda kommitterade tillstyrkta och för 1868
års riksdag framlagda förslag om inrättande af distriktschefsbefattningar.
Endast genom anställande af en verklig chef syntes nämligen den nödiga
enheten och sammanhållningen inom distriktets förvaltning kunna fullt
uppnås, enär en afdelningsföreståndare i en ställning mera analog med den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
