Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som t. f. intendenten för det dåvarande intoge, om ock med en i vissa
afseenden utvidgad kompetens, svårligen torde kunna erhålla tillräckligt
inflytande gent emot öfriga afdelningsföreståndare.
Kommittén hade till en början äfven föreställt sig, att distriktschefen
borde vara en särskild tjänsteman och således icke vid sidan af
distriktschefsbefattningen tillika utöfva föreståndarskapet för någon annan
afdelning inom distriktet än byråafdelningen. En sådan anordning syntes
nämligen kommittén vara den ur principiell synpunkt riktigaste och särskildt
medföra den fördel, att distriktschefen finge tillfälle att i vidsträckt mån ägna
sig åt fullgörandet af de viktiga åligganden, som borde i
inspektionshänseende tillkomma honom. Vid närmare öfvervägande hade kommittén
likväl ansett sig böra frånträda denna ståndpunkt. Kommittén hade nämligen
befarat att, om distriktschefen, hvilken skulle representera det så att säga
affärsmässiga elementet inom distriktsförvaltningen - tillse att
transportindustrien bedrefves på det för staten mest förmånliga sätt - icke finge
tillfälle att mera omedelbart lägga hand vid göromålen inom den gren af
förvaltningen, som hade till ändamål att utföra själfva transportarbetet, d. v, s.
trafiken, han icke skulle kunna så noggrant följa och blifva så förtrogen
med förhållandena inom denna förvaltningens hufvudgren, att han i
tillfyllestgörande grad kunde äga förutsättningarna för att i förekommande fall
träffa det riktigaste afgörandet, och hade kommittén i främsta rummet af
denna anledning trott sig böra ifrågasätta, att distriktschefen tillika skulle
fungera såsom föreståndare för, utom byråafdelningen, jämväl
trafikafdelningen. Äfven andra synpunkter än den nu nämnda hade emellertid
därvid varit för kommittén bestämmande. Sålunda hade det förefallit
kommittén, som om en distriktsförvaltning, bestående af icke mindre än fyra
medlemmar, vore en vidlyftigare och dyrbarare anordning än åtminstone de
dåvarande trafikförhållandena kunde anses kräfva och att det särskildt vore
öfverflödigt, att inom distriktsförvaltningen funnes två medlemmar, af hvilka
den ena uteslutande och den andra hufvudsakligen sysselsatte sig med
trafikfrågor. Vidare och då med anställandet af en särskild tjänsteman såsom
distriktschef väl skulle följa, att denne ägde att på föredragning af
vederbörande afdelningsföreståndare besluta i alla till distriktsförvaltningens
handläggning hörande frågor, hvilka icke vore rena detaljsaker, hade
kommittén icke kunnat fria sig från den föreställningen, att härigenom skulle å ena
sidan skapas alltför tunga former för att den snabbhet och smidighet, med
hvilka en linjeförvaltning måste arbeta, skulle kunna bevaras och å andra
sidan afdelningsföreståndarna komma att erhålla ett mindre inflytande på
förvaltningen af vederbörande afdelning än som vore lämpligt och för
vinnande af det med distriktschefsinstitutionens införande afsedda syftet i själfva
verket behöfligt. I detta senare afseende borde nämligen fasthållas, att
distriktschefens hufvudsakligaste uppgift vore att verka för att ett så i
ekonomiskt som i öfriga hänseenden tillfredsställande samarbete ägde rum
mellan de olika afdelningarna inom distriktet.
För ernående af största möjliga samarbete och en verkligt allsidig
utredning af de gemensamma ärendena borde vidare enligt kommitténs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
