Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linjebefälet, synnerligen omfattande i allt hvad som rörde den ban-,
maskin- och trafiktekniska delen af förvaltningen. Däremot vore linjebefälets
befogenhet i allmänna administrativa angelägenheter och i de ärenden, som
företrädesvis berörde allmänheten, ganska inskränkt eller delvis ingen, men
dessa angelägenheter vore af den art att de, såsom kommittén jämväl
framhållit, borde utan gensägelse förblifva under styrelsens handläggning.
Slutligen funnes en del mindre viktiga ärenden, hvilka lämpligen kunde
öfverflyttas från styrelsen till distriktsförvaltningarna, hvilket emellertid kunde
ske utan hinder af den bestående organisationen.
En sådan öfverflyttning vore emellertid långt ifrån tillräcklig för att minska
styrelsens arbetsbörda i sådan grad, att denna minskning ur
organisationssynpunkt ägde någon betydelse. Den enda utvägen att afhjälpa det
öfverklagade förhållandet vore att söka uti en ökning i de till styrelsens förfogande
stående arbetskrafterna.
Inrättandet af särskilda distriktsförvaltningar, såsom kommittén
föreslagit, skulle icke heller medföra någon fördel för den trafikerande
allmänheten, då för det dåvarande funnes 10 trafikdirektörer bosatta i olika delar
af landet, till hvilka allmänheten kunde vända sig, och då de frågor, som
allmänhetens framställningar i de flesta fall afsåge, nämligen tariff- och
restitutionsfrågor, fortfarande skulle afgöras af styrelsen.
Följden af den föreslagna organisationen blefve en betydlig omgång vid
frågornas behandling i stället för den åsyftade snabbare expeditionen.
Vidare skulle denna institutions inverkan på järnvägens inre angelägenheter
äfven blifva skadlig. Med den rätt, som sista punkten i instruktionsförslagets
§ 69 lämnade, skulle distriktschefen kunna draga hvilket ärende som
helst under distriktsförvaltningens pröfning och sin ensambeslutanderätt.
Härigenom komme de öfriga afdelningsföreståndarnas myndighet att
betydligt inskränkas, deras ansvarighetskänsla att slappas och eggelsen till eget
initiativ att minskas. Distriktsförvaltningen komme att arbeta långsamt och
tungt. Genom afdelningschefernas tjänsteresor skulle svårighet uppstå att
få förvaltningen samlad så ofta som ett hastigt afgörande af ärendena skulle
kräfva. Härigenom och genom den omständliga behandlingen med
föreskrifven protokollsföring m. m. skulle förekommande frågors handläggning
onödigtvis och till förfång för tjänsten fördröjas. För att i möjligaste mån
minska denna olägenhet komme sannolikt afdelningsföreståndares
tjänsteresor att så vidt möjligt inskränkas och öfverlämnas till stor del åt deras
närmaste underlydande. Meningsskiljaktigheter mellan distriktschefen och
öfriga afdelningsföreståndare skulle säkerligen ej uteblifva. Dessa
slitningar skulle ofta föras vidare till styrelsen, och skulle söndringar mellan
dennas ledamöter lätt i följd däraf kunna uppstå. Då öfverdirektören för
trafikafdelningen blefve chef för distriktscheferna i deras egenskap af
trafikdirektörer, skulle denne öfverdirektör faktiskt komma i besittning af hela den
verkställande makten och därigenom en dualism inom styrelsen kunna
uppstå till skada för administrationens jämna gång. Den dagliga och
stundliga förbindelse, som för det dåvarande ägde rum mellan öfverdirektörerna
och deras respektiva underlydande afdelningsföreståndare, skulle dädanefter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
