Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 1. Historik / 267 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

K. F. SUNDBERG, f. 1839. Öfverdirektör för banafdelningen 1895–1906. Öfveringenjör vid statens järnvägsbyggnader 1898–1906.

I enlighet med kommitténs förslag blef statens järnvägsnät i
sammanhang med 1897 års organisationsförändring indeladt i fyra distrikt. För att
emellertid möjliggöra förvaltningen af det stora fjärde distriktet, linjerna
norr om Ånge, bildades snart ett särskildt förvaltningsorgan för bandelen
Luleå-Malmberget under namn af
Gällivarebanans förvaltning, bestående af trafikinspektören
och baningenjören i Luleå samt maskiningenjören
i Boden. Dessa skulle sammanträda till
gemensam öfverläggning angående åtskilliga bandelen
rörande ärenden. Förvaltningsansvaret i
ekonomiskt viktiga frågor låge dock och måste enligt
grunderna för gällande organisation ligga hos
distriktsförvaltningen, i följd hvaraf olägenheterna af
det fjärde distriktets betydande utsträckning
alltjämt gjorde sig gällande på ett ytterst kännbart
sätt. Efter tillkomsten af bandelen
Boden-Niemisel omfattade fjärde distriktet en banlängd af 1 318
kilometer. I anledning häraf och sedan jämväl
bandelarna Örebro-Frövi, Krylbo-Frövi och
Örebro-Svartå, hvilken sistnämnda linjes trafikerande
staten öfvertagit, blifvit införlifvade med
förutvarande distrikt - sistnämnda tre bandelar lades
till andra distriktet - ansågs tiden vara inne att öka distriktens antal.
Järnvägsstyrelsen hemställde år 1900 hos Kungl. Maj:t om inrättande af
sex distrikt med hufvudstationer i Stockholm, Göteborg, Malmö, Östersund,
Örebro och Luleå och med en banlängd af resp. 561, 584, 644, 828, 731
och 990 kilometer, och jämväl från Norrbottens
läns landsting gjordes hos Kungl. Maj:t
framställning om, att de dåvarande fyra distrikten måtte
ökas med ett femte med distriktsförvaltning
förlagd till Luleå. Kungl. Maj:t biträdde styrelsens
uppfattning om nödvändigheten att öka distriktens
antal till sex och aflät till 1901 års riksdag
proposition om inrättande af däraf föranledda nya
tjänster.

S. H. S. WIKLAND, f. 1853. t. f. Öfverdirektör för banafdelningen 1898—

Riksdagen fann väl med hänsyn särskildt till
det dåvarande fjärde eller norra distriktets stora
utsträckning det vara oundgängligen behöfligt att,
då de under byggnad varande järnvägarna i öfre
Norrland öppnades för trafik, ett nytt distrikt
bildades för förvaltningen af dessa banor äfvensom
en del angränsande till det fjärde distriktet då
hörande linjer. Däremot syntes det riksdagen icke
för det dåvarande vara i samma grad af behofvet påkalladt att, på sätt
föreslagits, inrätta ännu ett nytt distrikt. Visserligen skulle äfven efter
tillkomsten af berörda nya distrikt för öfre Norrland samt en i sammanhang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>