Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 2. Normerna för personalens anställning, tjänstledighet, afskedande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsägning. Beträffande det föränderliga behofvet af personal torde det
ligga i sakens natur, att järnvägspersonalen i stort sedt måste successivt
ökas, och där i följd af systemförändring af ett eller annat slag
inskränkning af antalet beställningar inom någon kategori blefve möjlig, torde i alla
händelser, sedan verket för länge sedan erhållit ett ordnadt peiisionsväsende,
icke kunna ifrågakomma att afskeda de öfvertaliga befattningshafvarna ur
järnvägens tjänst, utan torde dessa allenast komma att underkastas
förflyttning till annan tjänstgöring. Reservanterna ansågo således de skäl, som
anförts till stöd för den dåvarande bestämmelsen om arten af järnvägspersonalens
anställning, i allmänhet taget icke längre hålla streck. Men å andra sidan
kunde detta förhållande - att en ordinarie tjänsteinnehafvare kunde, utan
att någon som helst försummelse förelåge, från verket aflägsnas - medföra
menliga följder för verket i dess helhet, och det innebure bestämda
olägenheter för personalen. Visserligen torde uppsägningsrätten icke hafva blifvit
missbrukad, men möjligheten att varda utsatt för en förmans godtycke utan
utsikt att i besvärsväg vinna ändring förefunnes dock alltid och detta kunde
alstra en undfallenhet, en brist på själfständighet, som icke vore gagnelig
för tjänsten. Hvad särskildt de högre tjänstemännen anginge, intoge de
rätteligen icke den själfständiga ställning, som borde tillkomma dem enligt
den åskådning, hvilken af ålder gjort sig gällande inom den svenska
statsförvaltningen. I all synnerhet gällde detta om styrelsens ledamöter, hvilka
det ålåge att i förekommande fall anmäla mot chefens afvikande meningar,
hvarförutom det vore inkonsekvent att, sedan chefen för statens järnvägar
upptagits bland förtroendeämbetsmännen, jämväl föredragandena i styrelsen
skulle kunna af Kungl. Maj:t när som helst afskedas. För personalen i
allmänhet vore särskildt att beakta den olägenheten att, under det vid andra
verk den, som af sjukdom hindrades att tjänstgöra, finge bibehålla lönen
tills han blef pensionsberättigad, personalen vid statens järnvägar blefve
enligt praxis, oaktadt han såsom ordinarie fått ingå i verkets
pensionsinrättning, afskedad, då han af sjukdom varit hindrad att tjänstgöra under tre år
i följd, och detta äfven om han icke vore berättigad till någon som helst
pension. Detta ansåge reservanterna innebära en orättvisa, som icke kunde
försvaras.
Då följaktligen enligt reservanternas mening någon verklig grund icke
förefunnes för bibehållande af den undantagsställning, hvari
järnvägspersonalen dittills befunnit sig, och detta i all synnerhet beträffande
tjänstemännen inom styrelsen, hvilka i fråga om arbetets art måste anses vara fullt
jämförliga med tjänstemännen inom andra centrala ämbetsverk, ansågo
reservanterna, att åtminstone styrelsens hela ordinarie personal borde tillsättas
medels konstitutorial och att äfven hvad linjepersonalen beträffade samma
förfarande borde vara regel, dock att kommittén bort ingå i en
undersökning, huruvida för någon eller några grupper däraf särskilda förhållanden
skulle förefinnas, som borde föranleda att i fråga om dem anställningen
blefve mindre fast.
Järnvägsstyrelsen biträdde reservanternas uppfattning att järnvägspersonalen borde tillsättas medels konstitutorial under förutsättning dels att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
