Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 2. Normerna för personalens anställning, tjänstledighet, afskedande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrelsens dåvarande bestraffningsrätt bibehölles och att, såsom kommittén
föreslagit, i denna rätt jämväl inrymdes rätten att afsätta, dels att enhvar, som
blifvit antagen till ordinarie befattning, skulle vara pliktig tjänstgöra när
och hvarhelst han därtill beordrades, och att såväl tjänstemän som betjänte
måtte kunna till andra befattningar af vederbörande myndighet förflyttas,
hvilka bestämmelser, redan intagna i gällande instruktion, jämväl
kommittén föreslagit skola bibehållas, dels ock att tjänsteman eller betjänt, som
fyllt 65 år eller, om betjänten tillhörde tågpersonalen, 60 år, skulle vara
pliktig ingifva ansökan om afsked, såvida han enligt reglementet för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning kunde komma i åtnjutande af någon
pension. Skyldigheten att vid nyssnämnda lefnadsålder söka afsked var äfven
föreslagen af kommittén, som i motiveringen framhöll, att en dylik
bestämmelse för sin tillämpning förutsatte sådan ändring i pensionsreglementet,
att möjlighet bereddes vederbörande att vid uppnådd ålder af 65 resp. 60
år erhålla någon pension, äfven om de för dylik förmån för det dåvarande i
reglementet föreskrifna villkor icke uppfyllts. I fråga om personalens
skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning ansåg styrelsen böra
stadgas som förbehåll: »dock utan minskning i ordinarie arfvode».
Med iakttagande af de af styrelsen sålunda angifna förutsättningar för
den ordinarie personalens anställande medels konstitutorial fann styrelsen
sig sakna anledning föreslå, att någon eller några grupper af personalen
uteslÖtes från erhållande af ifrågavarande förmån.
Kungl. Maj:ts proposition till 1897 års riksdag innehöll, att tjänstemän
och betjänte vid statens järnvägar skulle tillsättas medels konstitutorial.
I en inom andra kammaren väckt motion framhölls, att det icke
funnes i lag sagdt, hvad ett konstitutorial vore till åtskillnad från en fullmakt.
Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande, att den praxis, som i detta
hänseende utbildat sig inom statsförvaltningens område, torde vara så fast, att
den icke lämnade rum för tvifvel om meningen med ett konstitutorial. Den,
som innehade fullmakt å tjänst och icke vore förtroendeämbetsman, åtnjöte
den ämbets- och tjänstemän i § 36 regeringsformen tillagda rätt att icke
kunna utan laga dom och rannsakning skiljas från sin befattning.
Konstitutorial och förordnanden hade däremot aldrig, äfven när de icke innehållit
något därom, ansetts tillförsäkra ämbets- och tjänstemän berörda rätt.
Sistnämnda båda former af utnämningshandling hade tvärtom af konung och
riksdag just valts för tjänster af beskaffenhet, att deras innehafvare bort kunna
entledigas utan rannsakning och dom, d. v. s. utan att innehafvaren efter
åtal vid domstol blifvit förvunnen att hafva begått sådant brott, som enligt
lag medförde afsättning. Så långt hade konstitutorial och förordnande
samma verkan. Men då den, som vore tillsatt på förordnande, kunde skiljas
från sin tjänst till följd af förhållanden, i hvilkas uppkomst tjänstemannen
själf icke ägde någon skuld, kunde däremot den, hvilken erhållit
konstitutorial, icke mot sin vilja entledigas utan eget förvållande, han skulle hafva,
gjort sig skyldig till fel i tjänsten. Till skillnad dock från den, som
innehade fullmakt, kunde han afsättas utan rannsakning och dom, i
administrativ väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
