Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 4. Järnvägsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullmäktige, fem ledamöter för industri, handel och sjöfart samt öfriga förut icke
omnämnda näringar, utsedda en af hvar och en af nedannämnda städers
stadsfullmäktige, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och
Sundsvall, bland idkare af sagda yrken, samt fem ledamöter för de i
samtrafik med statsbanorna varande enskilda järnvägar, valda af styrelserna för
dessa medels elektorer. Generaldirektören och chefen för statens
järnvägstrafik samt öfverdirektören för trafikafdelningen skulle äga att deltaga i
järnvägsrådets öfverläggningar men icke i besluten.
Området för järnvägsrådets verksamhet skulle enligt samma förslag
begränsas till afgifvande af yttrande öfver
a) alla af Kungl. Maj:t till rådet hänskjutna frågor;
b) trafikstyrelsens förslag till förändrade bestämmelser rörande taxa,
trafikreglemente och hufvudsakliga grunder för tåganordningen, styrelsens under
tiden mellan rådets sammanträden i sistnämnda hänseende vidtagna
åtgärder jämte beviljade fraktnedsättniiigar samt i öfrigt alla af trafikstyrelsen
hos rådet gjorda framställningar;
c) inom rådet framställda förslag rörande i mom. b) omförmälda frågor.
Järnvägsstyrelsen, som den 5 september 1889 afgaf underdånigt utlåtande
öfver taxekommitténs förslag, uttalade såsom sin mening, att ett järnvägsråd,
sådant det af kommittén föreslagits, lämpligen endast borde behandla sådana
järnvägsärenden, som borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning och
afgörande, samt särskildt frågor, som berörde statsbanorna och de enskilda
banorna gemensamt, och företrädesvis deras taxor och trafikreglementen.
Styrelsen ansåg dock ett särskildt råd för handhafvande af angelägenheter, som
uteslutande berörde statsbanorna, för det dåvarande mindre behöfligt.
Vid föredragning den 29 november 1889 inför Kungl. Maj:t af
taxekommittéiis betänkande, förklarade Kungl. Maj:t sig vilja i en snar framtid
taga under öfvervägande hvad kommittén hemställt i fråga om inrättande
af ett järnvägsråd.
Frågan om järnvägsråd upptogs af 1893 års järnvägskommitté, som
jämväl förordade inrättandet af en dylik institution, ehuru med vissa afvikelser
från taxekommitténs förslag. Beträffande området för rådets verksamhet
syntes det kommittén böra, till undvikande af missförstånd, uttryckligen
framhållas, att med »styrelsens förslag till förändrade bestämmelser rörande
taxa, trafikreglemente och hufvudsakliga grunder för tåganordningen» skulle
förstås styrelsens till Kungl. Maj:t afgifna förslag i sådant syfte och alltså
icke de framställningar i dylika frågor, hvilka styrelsen kunde göra hos
andra transportförvaltningar. Dessutom ifrågasatte kommittén, att föreskrift
borde meddelas därom, att frågor af teknisk natur i allmänhet ej borde
göras till föremål för rådets behandling.
I fråga om rådets sammansättning syntes ett järnvägsråd af icke mindre
än 26 ledamöter vara en alltför tung och vidlyftig apparat, för sin del
ansåge kommittén antalet lämpligen böra fastställas till 15, inberäknadt
ordföranden.
Den af taxekommittén föreslagna proceduren för utseende af rådets
medlemmar ansåg järnvägskommittén vara mera invecklad än förhållandena i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
