Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 4. Järnvägsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva verket kräfde. Enklast och, då Kungl Maj:t hade att vaka öfver
att såväl statens som hvarje särskild närings bästa blefve tillgodosedt,
riktigast syntes däremot vara att öfverlämna åt Kungl. Maj:t att utse
ledamöterna, hvarvid hänsyn borde tagas därtill, att förutom de statsfinansiella
intressena jämväl landets hufvudnäringar och de enskilda järnvägarna blefve
inom rådet representerade.
Slutligen ansåg kommittén, att järnvägsstyrelsens ställning gentemot
rådet borde stärkas. Järnvägsrådets hufvudsakliga uppgift skulle nämligen
vara att utgöra ett stöd för järnvägsstyrelsen och i sådant hänseende
tillhandagå styrelsen med upplysningar rörande de olika näringarnas och
orternas behof samt med råd, huru under förhandenvarande förhållanden
borde i fall af väsentligare ekonomisk eller annan för näringslifvet viktig
innebörd förfaras, men ingalunda att vara en vid sidan af järnvägsstyrelsen
ställd, densamma kontrollerande och i dess funktioner ingripande
myndighet. I berörda syfte förordade kommittén, dels att generaldirektören och
chefen för statens järnvägar skulle vara själfskrifven ordförande i
järnvägsrådet och dels att samtliga styrelsens ledamöter borde äga rätt och jämväl
skyldighet att deltaga i rådets öfverläggningar.
I den proposition till 1897 års riksdag, som Kungl. Maj:t aflat i
anledning af järnvägskommitténs betänkande, yttrade departementschefen i fråga
om inrättande af ett järnvägsråd, att då han trodde, att en sådan
rådgifvande kommitté skulle i många afseenden, särskildt i taxefrågor, kunna
lända till nytta så för det allmänna som för järnvägsstyrelsen, hade han
för afsikt att framdeles förelägga Kungl. Maj:t förslag om ett dylikt råds
sammankallande. Organisationen torde dock icke böra fastslås genast, utan
hela saken borde till en början betraktas mera såsom ett försök.
Järnvägsstyrelsen hade icke något väsentligt att erinra mot kommitténs
förslag rörande järnvägsrådet, och genom nådigt bref af den 5 december
1901 föreskref Kungl. Maj:t att under åren 1902-04 skulle försöksvis
inrättas ett järnvägsråd, bestående af generaldirektören och chefen för statens
järnvägar såsom ordförande samt sju af Kungl. Maj;t utsedda ledamöter,
företrädande hufvudsakligen en de statsfinansiella intressena, en jordbruket,
en bergs- och skogshandteringen, två industrien, en handeln och sjöfarten
samt en de enskilda järnvägarna. För enhvar af ledamöterna utsåge Kungl,
Maj:t en suppleant att vid förfall för ledamoten i hans ställe inträda; då
omständigheterna därtill föranledde, ägde järnvägsrådet eller ordföranden till
sammanträde med rådets ledamöter inkalla samtliga suppleanterna, hvilka
då jämväl ägde deltaga i rådets beslut.
Järnvägsrådet, som skulle sammanträda i Stockholm under omförmälda
år en gång årligen och därutöfver på kallelse af ordföranden, då han
profvade sådant nödigt, hade till uppgift att lämna upplysningar och råd i
ärenden, som anginge förhållandet mellan statens järnvägar och
trafikanterna å dessa eller i samtrafik med dem stående järnvägar och i sådant
afseende
a) afgifva yttranden i alla af Kungl. Maj:t till järnvägsrådet hänskjutna
frågor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
