Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statistisk historik. Af Milkontrollören G. A. H. d'Ailly - Öfversikt af trafiken å statens järnvägar samt det ekonomiska resultatet af densamma under åren 1856-1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tabell 7 lämnar en öfversikt af godstrafikens utveckling från tiden för
statsbanornas öppnande för trafik t. o. m. år 1905, hvarjämte i denna tabell
jämväl angifvas antal för allmänhetens räkning expedierade telegram.
Det första år då den transporterade mängden il- och fraktgods eller
egentligt gods uppgick till en miljon ton var 1873. År 1882 uppnåddes 2 och
år 1892 3 miljoner ton. Därefter gick ökningen snabbare. Efter ytterligare
tio år eller år 1902 hade godsmängden mera än fördubblats, i det den då
utgjorde 6,8 miljoner för att år 1905 stiga till den betydande kvantiteten
9,3 miljoner ton.
Tab. 8, 8 a och 8 b innehålla en öfversikt för 1865-1904 af de
viktigaste data rörande transporten af några de förnämsta godsslagen, nämligen
malm, skogsprodukter, stenkol, träkol, järn och stål samt spannmål.
På grund af bristande uppgifter i den officiella järnvägsstatistiken hafva
skogsprodukter ej kunnat förr än år 1894 uppdelas i hufvudgrupperna
trävirke, snickeriarbeten samt ved och torf. Med den betydelse torf numera
har såsom transportföremål hade det varit önskligt att den jämväl kunnat
angifvas särskildt för sig, men den tillgängliga godsstatistiken lämnar för
närvarande ej tillfälle härtill, en brist som jämte andra dylika rörande
godsstatistiken kommer att för framtiden afhjälpas.
Af samma anledning har dels godsgruppen »stenkol, koks och träkol»
först år 1879 kunnat uppdelas på de tvenne viktiga och så olika
användning ägande godsslagen stenkol och träkol, och dels »gjutgods och
maskiner» ej förr än 1894 kunnat särskiljas ur gruppen »järn och stål, arbetadt
och oarbetadt».
För att möjliggöra en öfversikt huru transporten af dessa godsgrupper,
sådana de i statistiken ursprungligen upptagits, utvecklat sig under hela
tidsperioden ifråga har genom sammanslagning af de specificerade
undergrupperna en direkt fortsättning på siffrorna rörande de förra
åstadkommits äfven för tiden efter specificeringens företagande.
För tiden fr. o. m. år 1896 t. o. m. 1904 saknas uppgifter å
transportarbetet eller tonkilometer för de olika godsslagen, hvadan jämväl den därur
härledda, synnerligen viktiga uppgiften angående dessas medeltransportlängd
ej kunnat angifvas för denna tid.
Af anförda tabeller framgår, att den fraktade malmkvantiteten, som förut
endast utgjort mellan 4,0 och 8,5 % af hela godsmängden, och som år 1894
endast uppgick till 146 000 ton, tack vare Gällivarebanan år 1895 steg till
778 000 ton eller 19,5 % och år 1904 efter tillkomsten af transporterna å
den året förut för ordinarie trafik öppnade riksgränsbanan till 2 561 000
ton eller 28,9 % af allt egentligt gods.
Än tydligare framgår den lappländska malmens betydelse för statens
järnvägar om transportarbetet tages i betraktande. Antalet tonkilometer,
som förut aldrig öfverstigit 11,6 miljoner eller 4,4 % af hela antalet å
statens järnvägar utgjorda, steg nämligen från 7,7 miljoner eller 2,7 % år 1894
i ett slag till 134,6 miljoner tonkilometer eller 30 % år 1895, medförande
en utsträckning af medeltransportlängden för malm från 53 till 173 kilometer,
alltså en ökning af 120 kilometer eller 226,4 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
