Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnvägen ännu sannolikare men också ännu omöjligare att bevisa med
vederhäftiga siffror.
Mycket af hvad som nu sagts om järnvägens attraktionsförmåga är i
verkligheten ett bevis för dess inverkan på omflyttningen. Detta är dock ej
så att förstå, som skulle järnvägarna sätta folk i stånd att flytta eller
framkalla en lust att flytta, utan så, att järnvägarna genom de nya möjligheter
de skapa eller väntas skapa draga folk till sin närmaste omgifning.
Det vore onekligen en uppgift af största intresse att studera
sammanhanget mellan järnvägarna och den inre omflyttningen, i synnerhet som detta
sammanhang är föremål för ganska delade meningar. Men materialet sviker
här. Omflyttningssiffror för socknarna finnas öfverhufvud icke
offentliggjorda, och årssiffrorna äro i den mån de finnas till sannolikt ej vidare
pålitliga; en bearbetning af de otryckta, sannolikt värdefulla tioårssiffrorna
- som ej lämpa sig särdeles väl för denna undersökning - skulle kräfva
en mycket stor afhandling för sig själf.[1] Hvad åter städerna beträffar äro uppgifterna visserligen tryckta, men årssiffrorna äro i hög grad opålitliga, och tioårssifrrorna ge knappast något bidrag till belysning af järnvägarnas inflytande. Af dessa skäl har all själfständig behandling af omflyttningsfrågan här lämnats å sido och all folkökning eller folkminskning tagits som en helhet. Emellertid är det utan vidare klart, att den allmänna uppgången under byggnadsperioden i hufvudsak måste bero på inflyttning, då
nativiteten ej kan ändra sig så hastigt; och äfven eljes är en plötslig folkökning
utan tvifvel vanligen att tillskrifva inflyttning. På den viktiga frågan
hvarifrån denna inflyttning kommer kan däremot ej lämnas annat svar än det
som framgår af nedgången i de stationslösa järnvägssocknarnas folkmängd
- hvilka sålunda under trafikperioden otvifvelaktigt lämna en ansenlig
kontingent af tillströmningen till stationssocknarna och framförallt
stationssamhällena.
En ännu svårare fråga är järnvägarnas inverkan på utvandringen. Det
har redan antydts, att järnvägarna åstadkomma omflyttning ej genom att
skapa flyttningslust, utan genom att öppna nya möjligheter, och om detta
är sant, har man ej anledning att vänta emigration såsom en följd af de
nya kommunikationsmedlen. Den närmare analys som i det följande
meddelas beträffande några begränsade områden - järnvägssocknarna i
Älfsborgs och Värmlands län - tyder ej heller på ett sådant resultat, utan
tvärtom på en alldeles motsatt inverkan. Järnvägen utöfvar en
dragningskraft, som inom järnvägsområdet åtminstone till en början till stor del
neutraliserar eller öfvervinner utvandringens lockelse sådan denna gör sig
gällande i länets öfriga delar - man skulle kunna säga, att en del af
befolkningen flyttar till stationssocknarna i stället för till Amerika. Men de
anförda exemplen äro visserligen alldeles för få att tillåta kategoriska eller
allmängiltiga slutsatser, om sådana eljes vore tillåtliga beträffande en så
invecklad företeelse som emigrationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
