Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
relativ uppgång och lika många relativ nedgång - alltså fullständig jämvikt;
under byggnadsperioden visade däremot 16 relativ uppgång mot nedgång
för blott 6 - alltså en alldeles öfvervägande uppgång; och slutligen förekom
under trafikperioden relativ uppgång för 3, men nedgång för 19 - alltså
nästan allmän nedgång. Ett resultat som blir ännu mer slående, då man
får veta, att två af de tre socknar som lyckats bibehålla sin uppgång under
trafikperioden äro de två städerna Sköfdes och Falköpings starkt växande
landsförsamlingar, alltså ej ren landsbygd.
Hvad stationssocknarna beträffar är deras tillväxt främst att tillskrifva
de två stationssamhällena Töreboda och Stenstorp, men för öfrigt fördelad
på de flesta socknar. Hur stark deras relativa ökning är kan man sluta
däraf, att medan länets landsbygd som helhet visar nästan fullständigt
stillastående under perioden 1860-1905 (ökningen är mindre än en procent på
hela perioden af 45 år), är stationssocknarnas tillväxt under samma tid 28,7 %.
Äfven Älfsborgs län erbjuder från flera synpunkter intresse. Den stora
historiska textilindustrien på landsbygden (koncentrerad särskildt i Marks
härad och Väne härad) liksom nästan all annan industri i länet håller sig
alldeles fjärran från stambanans område, som utgöres af Vätle och Kullings
tämligen rena jordbrukshärader. Någon relativ folkökning borde då
knappast vara att vänta för järnvägssocknarna, och ännu mindre borde det vara
tal om någon absolut folkökning, ty länet som helhet hör till dem som
lidit mest af emigrationen. Den tanken har till och med framkastats, att
de ganska talrika järnvägarna i länet snarare bidragit att väcka folkets
längtan efter att komma bort än att hålla det kvar.
För denna fråga är det föreliggande materialet ganska belysande,
såtillvida som trafikperioden för de tidigare stambanorna börjar före den första
utvandringsperioden (l866-73) och alltså ger ett intryck af utvecklingen
sådan den ter sig under inflytande af hela utvandringen. För Älfsborgs läns
landsbygd som helhet är resultatet af de sista 45 åren en folkminskning på
nära 5 %.
Men häremot svarar för västra stambanans stationssocknar en folkökning
på 13,7 % och följaktligen en afsevärd ökning i relativ betydelse. Och
järnvägens inverkan blir desto mera uppenbar då man ser, att samma socknar
före järnvägens tid företedde en relativ nedgång, proportionsvis hälften så
stark som den följande uppgången; af länets 8 stationssocknar visade 7
relativ nedgång före järnvägens tid, medan under trafikperioden blott 3 visa
relativ nedgång och 5 visa uppgång. De öfriga järnvägssocknarna, socknarna utan
station, visa noggrant motsatt utveckling, så att järnvägen äfven här kastat om
förhållandena; men lika litet här som i föregående län kunna de små
socknarna utan station förhindra, att järnvägssocknarna som helhet visa stark
relativ uppgång.
Ökningen i stationssocknarna tillhör väsentligen tre socknar: Herrljunga,
Lerum och Kullings-Sköfde. Af dessa kommer Herrljunga i alla afseenden
främst (ökning 250 %\ hvilket helt och hållet är att tillskrifva
stationssamhället, som numera lär innehålla ungefär två tredjedelar af socknens folkmängd.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
