Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffar är det i tabellerna sönderdeladt på fyra olika bansträckor, men
ingen af dessa delar företer någon genomgående påvisbar inverkan från
järnvägen. Däremot märkas Ånge stationssamhälle, Alby fabrikssamhälle och
Sollefteå köping, som alla - fastän i olika grad - påverkats af banan.
Ej heller för Västerbottens län kan någon inverkan uppvisas; banan är här
inne i skogsregionen, hvars utveckling ej på minsta sätt kan täfla med
kustregionens. I Vännäs har emellertid uppstått ett litet stationssamhälle.
Endast Norrbottens län återstår nu. Själfva stambanans inverkan är
här mer än tvifvelaktig, men så mycket väldigare har Luleå-Ofotenbanan
revolutionerat förhållandena. Vi ha här det enda exemplet i Sverige på
en verkligt amerikansk utveckling; men då den i hufvudsak knyter sig till
en enda industri och till Gällivare och Kiruna samhällen, torde
behandlingen lämpligen kunna uppskjutas.
VÄSTKUSTBANAN.
För västkustbanan upptas blott linjen från Ängelholm norrut, ty i de
skånska länen äro ju en mängd järnvägar äldre än västkustbanan, hvadan
dess verkningar ej skulle kunna framträda. De få socknar som upptagits
i Kristianstads län tyda ej heller på någon inverkan från banan.
Helt annat borde förhållandet vara i Halland, hvars ojämförligt viktigaste
bana västkustbanan är. I verkligheten är emellertid inverkan äfven här
föga märkbar.[1] Hvad beträffar den sydliga delen Ängelholm-Halmstad är det här endast en socken som visar uppgång, nämligen Snöstorp, och denna socken har ingen station på statsbanan, endast på Halmstad-Nässjö
järnväg. Lika litet är något inflytande att spåra på den nordliga delen
Varberg-Göteborg; den starka nedgång som socknarna i fråga visa före
järnvägsanläggningen fortgår i medeltal oförminskad därefter, och denna
bandels område står ensamt inom hela det undersökta materialet i att förete
relativ nedgång under alla de tre undersökta perioderna. Endast banans
mellersta del Halmstad-Varberg visar afvikelse från denna bedröfliga bild;
den relativa uppgången i järnvägssocknarna är här i stort sedt god.
Hufvudrollen bland stationssocknarna spela Harplinge, Getinge och Slöinge, alla
utmärkta af stenhuggeri, men också af kvarnindustri och mejeridrift.
Orsakerna till denna ringa inverkan från en bana, som borde kunna
vara en pulsåder för länet och förbinda det med viktiga afsättningsorter i
både norr och söder, få kanske sökas i att den viktigaste industrien är
stenhuggeriet, hvars produkter svårligen kunna tåla nämnvärd järnvägstransport
och i regeln utskeppas tämligen direkt från brytningsorten. Hallands län
har under de sista två årtiondena blifvit ett af de främsta i
emigrationshänseende; dess landsbygd visar som helhet en mycket litet uppmuntrande
befolkningsutveckling - folkminskningen under den 20-åriga
trafikperioden är omkring 5 % - och järnvägssocknarna utgöra intet undantag.
Västkustbanan - hela tiden frånsedt linjerna söder om Ängelholm - har också
en ganska anspråkslös godstrafik och får väl anses ha sin hufvudvikt i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
