Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Stationssamhällena och industrien på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfstyrelse. Municipalsamhällenas själfstyrelse omfattar tillämpningen af de stadgar
för städerna, som förklarats gällande inom deras område, nämligen ordnings-,
byggnads-, brand- och hälsovårdsstadgarna eller någon af dem. Sveriges
municipalsamhällen äro 138 till antalet, närmare 5 gånger så många som
köpingarna. Till dem höra bland annat flera af de viktigaste
förstadssamhällena (Liljeholmen, Hagalund, Hufvudsta, Nyfors, Gårda, Lunden,
Solielund o. s. v.), vidare också en ståtlig rad af våra viktigaste
stationssamhällen i egentlig mening, bland andra Katrineholm, Flen, Mjölby, Nässjö,
Forserum, Säfsjö, Arlöf, Käflinge, Hör, Svedala, Klippan, Hallsberg,
Ludvika, Krylbo, Ljusdal, Boden; och slutligen har man stundom af någon
oförklarlig anledning gjort till municipalsamhällen »förstäderna» till vissa
köpingar, t. ex. Västra Sallerup, som i verkligheten bildar ett samhälle i
förening med Eslöf, och Tranås kvarn, som står i samma förhållande till Tranås.
Äfven stora industricentra finnas bland municipalsamhällena i afsevärdt
antal - bland andra Boxholm, Lomma, Bjuf, Höganäs, Oskarsström, Avesta,
Skönsmon, Skönsberg - men det är påfallande, att många af våra allra
viktigaste industriorter höra till de samhällen, som alldeles sakna
själfstyrelse, t. ex. Motala verkstad, Huskvarna, Domnarfvet, Skutskär, Bomhus,
Sandviken, Malmberget, Kiruna - hvar och en med en befolkning på
mellan 3 000 och 6 000 invånare. Egendomligast äro kanske förhållandena i
Kiruna, ty detta samhälle på 5 490 invånare (större än flertalet af
Sveriges städer[1]) är ej blott i saknad af själfstyrelse, utan har dessutom
hittills saknat så godt som allt inflytande i sin socken, hvars angelägenheter
afgjorts i Vittangi, beläget omkring 8 mil på en nästan ofarbar vinterväg
ifrån Kiruna. Orsaken till att just stationssamhällena framför andra äro
i saknad af städernas ordningsföreskrifter trots tillvaron inom dem af ofta
ganska oroliga element måste sökas i förtroendet till att brukens och
fabrikernas ägare ha vilja och förmåga att öfvervaka ordningens upprätthållande.
Om också detta förtroende som regel kan anses befogadt, medför
anordningen en ytterligare förstärkning af det beroende, hvari sådana samhällen
komma till ledaren af ett enda företag.
Af dessa skäl är det mycket svårt att vinna en ordentlig öfverblick öfver
Sveriges stadsliknande samhällen, och officiella befolkningsuppgifter finnas
endast för köpingar och municipalsamhällen - för de senare äro de sista
uppgifterna (gällande den 31 dec. 1905) äfven de första som framträda med
officiell auktoritet, insamlade af statistiska centralbyrån på begäran af
konstitutionsutskottet vid 1906 års riksdag. Öfriga agglomererade orters folkmängd
är i allmänhet endast känd genom den bearbetning, som dr E. AROSENIUS
i Statistisk tidskrift för 1903 underkastat materialet från 1900 års
folkräkning, och det är i flera fall svårt att veta hvilket område dessa siffror
omfatta, hvartill numera kommer den betydligt viktigare bristen, att siffrorna
till stor del äro föråldrade.
Det material som sålunda finns att tillgå har emellertid sammanförts i en
tabellbilaga (bil. 2) i slutet af denna afdelning. Såsom närmare framgår af
bilagan äro där i mån af tillgång på uppgifter upptagna alla stads- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
