Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Stationssamhällena och industrien på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart sagdt oräkneliga, ty såsom strax skall visas närmare är denna form
af lokalisering ett utmärkande drag för svensk industri. Att räkna upp dem
här skulle vara alldeles obehöfligt, då de utan svårighet återfinnas i bilagan,
där de vanligen äro upptagna inom klammer. Vill man åter undersöka
hvilka af dessa orter som ha järnvägen att tacka för sin tillvaro blir
uppgiften ännu svårare än vanligt såtillvida som i regeln inga äldre
folkmängdsuppgifter än de för 1900 finnas att tillgå.
Må vi emellertid tills vidare lämna dessa industriorter på landsbygden
å sido för att betrakta den återstående gruppen af stationssamhällen,
förstads- och villasamhällena, en grupp alldeles för sig själf.
Förstads- och villasamhällena äro i alla länder en frukt af det sista
århundradets, ja, i de flesta länder t. o. m. af det sista halfva århundradets
utveckling. Ju mera städerna tillväxa i storlek dess svårare visar det sig
att finna lämplig plats i deras medelpunkter för vare sig bostäder eller
fabriker. Följden häraf är i alla storstäder, att stadens centrum, dess
historiska del, långt ifrån att tillväxa i folkmängd tvärtom blir föremål för
utflyttning och alltmera upptages af affärslokaler. Mest slående är detta i
London, hvars 11 centrala distrikt företett en folkminskning växande från
2,7 % 1861-70 till 7,2 % 1881-90; 1851-81 minskades antalet bebodda
bostäder i Londons City från 14 580 till 6 493.[1] Befolkningen och industrien
flytta allt längre ut, och de stora städerna växa starkare ju längre man
kommer från medelpunkten. En förutsättning härför är gifvetvis tillvaron
af moderna kommunikationsmedel, som sätta den arbetande befolkningen i
tillfälle att dagligen besöka stadens centrum. I den mån en sådan
utveckling försiggår inom stadens eget område kan den dock här lämnas å sido,
emedan den afgörande faktorn i detta fall är spårvägarna och icke
järnvägarna.
Däremot framträder i nyare tid dessutom en stark tendens till
befolkningsagglomeration utanför det egentliga stadsområdet, och detta i två olika
afseenden, dels för bostäder och dels för fabriksanläggningar. Hvad
bostäderna beträffar göra såväl de höga tomtpriserna som ordningen för städernas
bebyggande det omöjligt att inom staden erhålla så billiga, rymliga och
hälsosamma bostäder som på platser med en prägel som står landsbygdens
närmare. För industrien verka delvis samma faktorer i samma riktning,
och särskildt medför tomtvärdestegringen för industrien alldeles säregna
svårigheter. Tomtpriserna i stadens centrala delar utgöra i sig själfva vanligen
ett tillräckligt hinder för anläggningar af fabriker som äro i behof af stort
utrymme. Men om fabriken anlagts på en tid då tomtvärdena voro låga,
så visar en rik erfarenhet att de stora värden som fabriksföretaget alltså
erhållit utan sammanhang med sin egentliga verksamhet bli en verklig fara
för detsamma, därför att de framkalla spekulationer, som i syfte att få
tomterna i händer söka eröfra företaget och lägga ned dess drift. Äfven andra
hänsyn spela för öfrigt in, kanske främst det förhållande att fabriksdriften ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
