Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Stationssamhällena och industrien på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medför ett buller och en försämring af atmosfären som en stor och tätt
sammanbyggd stadskommun vanligen bör söka förhindra i sitt eget intresse.
Följden har då blifvit, att de stora städerna tillväxa oerhördt i utsträckning,
att - såsom en amerikansk nationalekonom uttrycker det -
befolkningskoncentrationen fortfar oförminskad i omfång men aftagande i intensitet.
Hvad som nu har sagts gäller i stor utsträckning om de större städerna
äfven i vårt land, Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och äfven andra.
Genom användning af siffrorna för de kommuner hvari
municipalsamhällena och köpingarna ingå beräknade dr E. Söderberg folkökningen i
mellersta och södra Sveriges förstadssamhällen till 45,1 % under de tio åren
1881-90 och 58,9 % under de tio åren 1891-1900. Den tillväxt i
folkökningens tempo som redan dessa siffror antyda har emellertid sannolikt
blifvit mycket starkare under de sista fem åren. För år 1900 beräknade
dr E. Arosenius folkmängden i Stockholms förstäder till 14 723, i Göteborgs
till 21 553, i Malmö stads förstäder till 9 238 och i Norrköpings till 6 094.
Om man bortser ifrån att Göteborgs förnämsta förstad Lundby nu
införlifvats med staden, är den ökning som dessa siffror undergått på de sista
fem åren ofantlig. För att ej betunga utrymmet och på grund af den ofta
anmärkta bristen på fullt jämförbara siffror må det vara nog att här lämna
uppgifter angående Stockholms förstäder.
Enbart sådana af Stockholms förstäder, som utgöra köpingar eller
municipalsamhällen ägde i slutet af 1905 en sammanlagd folkmängd af 24 122
invånare. Ser man bort ifrån Tumba, som ej ingår i beräkningen för 1900,
men i stället tillägger två 1900 medräknade områden, som ännu sakna
själfstyrelse (trakten omkring Hufvudsta samt Henriksdal och Finnboda) och
hvilkas sammanlagda folkmängd mycket lågt kan sättas till 1 500, blir
siffran för 1905 24 882 invånare. Detta innebär en ökning på fem år af
10 159 inv. eller 69 %, medan det egentliga Stockholm under samma tid
växte med endast 7,7 %. Då siffrorna för 1900 ej alla äro fullt pålitliga,
må äfven meddelas ökningen för sådana förstadsorter, där denna fullt
exakt kan anges, ehuru den uppenbarligen var större inom öfriga, senare
bebyggda områden. Sålunda var folkökningen i Djursholm 71,4 %, i
Sundbyberg 67,9 %, i Hagalund 52,1 % och på Liljeholmen 45,4 % - alltså äfven
i det sista fallet ungefär sex gånger så mycket som i det egentliga Stockholm.
Hvad järnvägsförbindelsen betyder för skapande af sådana nya
stadsbildningar är lätt att inse och framgår också af en blick på deras
gruppering utefter järnvägslinjerna. Att vinna en fullständig öfverblick öfver alla
orterna är ej möjligt utan en ingående lokalkännedom, men följande må
nämnas.
Omkring Stockholm:
utefter västra stambanan: Liljeholmens fabrikssamhälle (6 970 inv.), Örby
arbetarstad (1 037 inv.), Tumba fabrikssamhälle (740 inv.) och Rönninge
villastad;
utefter norra stambanan: Karlberg, Tomteboda, Hagalunds förstad (4 054
inv.) och Järfva;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
