Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Stationssamhällena och industrien på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsbanorna någon tendens att ge de stora orterna något försteg framför de
små genom att i särskild grad gynna trafiken mellan skärnings- och
ändpunkter. Och med den behärskande ställning som statsbanorna intaga i
det svenska järnvägsnätet ha de i mycket hög grad lyckats sätta prägeln af
sin tariffpolitik äfven på de enskilda banornas trafik, så att konkurrensen
enskilda banor emellan blifvit kraftigare stäfjad i Sverige än kanske i
något annat land med så många enskilda banor.
Dessa tarifftekniska förhållanden inträda nu såsom en förstärkning af de
många öfriga faktorer sorn verka för en decentralisation af Sveriges industri:
den historiska lokaliseringen - ett moment hvars betydelse ännu i våra
dagar knappast kan öfverskådas -, den svenska industriens karaktär och
hvad trävaruindustrien angår beroendet af ett annat slag af
kommunikationsleder, nämligen flottlederna.
Det är emellertid ett drag hos den svenska industrien på landsbygden
som måste framhållas, om ej bilden skall bli missvisande, nämligen det
förhållandet, att det industriella lifvet trots sin lokala närhet till jordbruket
icke står i något sammanhang med detta. På de sista åren ha börjat
uppstå förhoppningar om återupplifvande af det inbördes sambandet mellan
industri och landtbruk, om uppkomsten af en samhällsklass, som icke är
uteslutande hänvisad till endera för sitt uppehälle. Så var förhållandet
särskildt i England under hemindustriens dagar, före den industriella
revolutionen i det adertonde århundradet, och ännu i dag är denna form för
näringslifvet af stor betydelse äfven i flera industriellt framskridna länder,
såsom vissa delar af Frankrike, Schweiz och kanske framför allt Baden.[1]
Huru härmed må ha varit förhållandet i Sverige i äldre tider låter sig
icke lätteligen säga. I brukssamhällena torde ej föreningen mellan industri
och jordbruk ha varit särdeles stark, ehuru den otvifvelaktigt fanns i långt
större utsträckning än för närvarande. Som bekant äga vi dessutom i de
flesta landskap en gammal och uthållig hemslöjd för afsalu (näringsslöjd),
framför allt i Marks och Kinds härader af Älfsborgs län. Åtminstone intill
midten af 1890-talet synes textilindustrien i Mark ej ha minskats i
tillverkningskvantitet, ty i sin femårsberättelse för 1891-95 uppger landshöfdingen
i länet att afsättningen ensamt från Mark var 9-12 milj. meter, medan
kommerskollegiet fyrtio år tidigare (1855) meddelar en försäljning från hela
länet, frånsedt bomullsdukar, af 14 1/2 milj. alnar, d. v. s. 8 3/4 milj. meter.
Ehuru alltså hemslöjden på visst sätt bevarat sin plats, är dess betydelse
i nationens hushållning, som man lätt inser, ofantligt förminskad.
Bomulls- och linneväfnadsfabrikerna i hela landet producerade 1855, i den mån de
redovisades af kommerskollegium, icke mycket mer än hälften af hvad som
hemväfdes i Älfsborgs län, medan klädesfabrikerna väfde en kvantitet, som
var mindre än en tiondedel af de ylleväfnader som åstadkommos i Mark och
Kind. Insiktsfulla män sådana som KNUT BONDE (Handelspolitiska
betraktelser, 1850) kunde då hoppas på att Sverige genom att bygga vidare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
