Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Stationssamhällena och industrien på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemslöjden skulle kunna rädda sitt jordbruk och samtidigt undgå industrialismens
olyckor. Men sedan dess ha de svenska textilfabrikerna kanske 30-dubblat
sin produktion, medan hemslöjden endast lyckats stå stilla. Då ADOLF VON
ROSEN först bragte järnvägarna på tal i Sverige, nämnde han såsom en af
deras fördelar den stora lättnad de skulle medföra för tillförsel af garn från
Göteborg till Marks härad.[1] Egendomligt nog är det ganska svårt att
påvisa några fullt tydliga verkningar af järnvägarna på landsbygdens
hemindustri. Exempelvis skoindustrien i Kumla (Örebro län) har uppblomstrat
kraftigt, om ej på grund af så åtminstone utan hinder från
Örebro-Hallsbergs järnväg, medan å andra sidan maskintillverkningen af spik redan i
början af 1860-talet verkade nedtryckande på tillverkningen af handsmidd
nubb, en annan gammal hemindustri i samma län - allt enligt
landshöfdingarnas femårsberättelser. Utrotad synes hemslöjden knappast ha blifvit
någonstädes, ty den besitter på de flesta ställen en rent förunderlig seghet
framförallt på grund af att den tid som ägnas däråt ofta ej kan få någon
annan ekonomisk användning. Däremot synes det efter
landshöfdingeberättelserna knappast kunna råda något tvifvel om att de förbättrade
kommunikationerna på de flesta ställen ha minskat intresset för den s. k.
husbehofsslöjden genom att införa »köptyger» och därmed äfven bidragit att uttränga
folkdräkterna.
Hvilka faktorer som kunna medverka till att i framtiden åstadkomma
en återförening af industri och jordbruk kan här ej upptas till undersökning.
Emellertid förefaller det uppenbart att icke järnvägarna i och för sig äga
en sådan tendens, ty såsom redan ofta har framhållits består deras främsta
verkan i att befordra befolkningsagglomerationen, ej att sprida industrien
jämnt öfver ett större område. Åtminstone har detta otvetydigt visat sig i
Sverige. Den möjligheten är dock gifvetvis icke utesluten att
automobiltrafiken i framtiden skall kunna bli i stånd att utplåna den skarpa motsats
som för närvarande råder mellan orter alldeles invid nya
kommunikationsleder (eller stationer) och dem som ligga några mil därifrån.
Alltnog, de nya småorterna på landsbygden äro ett hufvuddrag i bilden
af vår utveckling under de sista femtio åren, eller, såsom dr E. Arosenius
träffande uttryckt det, »uppkomsten och tillväxten af de många stads- och
köpingsliknande samhällena är en för vår tid lika egendomlig företeelse som
de talrika stadsanläggningarna voro för 1600-talet».
Frågar man sig då huru denna utveckling verkat i allmänt socialt
hänseende så blir svaret visst icke lätt. Något rotlöst måste alltid vidlåda
orter utan historia i ett land med så gammal odling som Sverige, och så
torde också vara förhållandet med många af de nya orterna, främst
naturligtvis de norrbottniska grufsamhällena. Industriorterna äro i kanske
flertalet fall säte för ett enda stort företag, af hvars tillvaro hela orten är
fullständigt beroende, så mycket mer som fabriken eller bruket i fråga
vanligen äfven äger all jord i samhällets närhet. Detta medför att all makt i
det nya samhället förlägges hos en enda person, och det försvårar ofta nog i
högsta grad lösningen af arbetarnas bostadsfråga. Den isolering och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
