Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnas Horndal och Vij bruk (vid Ockelbo), det senare en af del sista halfseklets
få nyanläggningar. I Dalarna märkes utom Domnarfvet framförallt Avesta,
det urgamla kopparverket, som nu uteslutande är järnbruk och hvars
uppblomstring egentligen går tillbaka till 1883 - sedan Södra Dalarnas
järnväg blifvit färdig 1881. Af de västmanländska järnverken är det särskildt
Nyhammar, som uppgifves ha rönt stort uppsving under de senaste åren genom
Stockholm-Västerås-Bergslagens sista, ännu ej fullt afslutade utlöpare
(Ängelsberg-Vansbro). Vid Frövi-Ludvika järnväg märkas Bångbro -
anlagdt alldeles samtidigt med banan, 1871-74 - och Storå, vid Askersund-
Skyllbergs järnväg Skyllbergs bruk samt vid nordvästra stambanan
Hasselfors bruk.[1] Vid östra stambanan i närheten af Boxholms station anlades
Flemminge järnbruk alldeles samtidigt med banan (1873) och nära Moheda
station vid södra stambanan Torps bruk 1860-61, likaledes samtidigt med
järnvägen. I Värmland märkas de bägge mycket viktiga järnbruken Bofors
och Strömsnäs (Degerfors), beroende af hvar sin af Nora-Karlskoga
järnvägs två linjer (Ervalla-Otterbäcken och Bredsjö-Degerfors), det senare
äfven af nordvästra stambanan; den smalspåriga linjen Bredsjö-Degerfors
(den gamla Vikern-Möckelns järnväg) är nu emellertid på väg att nedläggas,
och genom ett spår fram till Ervalla-Otterbäcken skall inom kort Strömsnäs
bruk bli mera likställdt med Bofors i afseende på transportleder. Snarare
såsom två exempel bland många än såsom uttryck för ett enastående
beroende af järnvägarna må några ord sägas om dessa två bruk, i hufvudsak
enligt benäget lämnade upplysningar från de bägge företagens ledare.
Bägge bruken gå tillbaka till midten af 1600-talet, men om dem båda
gäller, att deras moderna skaplynne och omfattning - hvad Bofors beträffar
är detta framförallt förhållandet med det ryktbara kanongjuteriet - tillhör
tiden efter sedan de nya kommunikationslederna blefvo färdiga, d. v. s. resp.
slutet och början af 1870-talet. Dessförinnan begagnade sig Bofors af en
kanalled till Björkborn och därifrån af Kristinehamn-Sjöändans »bergslagsbana»
för utfrakt till Kristinehamn, men verket var då uleslutande hänvisadt till
hemkol. Degerfors synes vid den tiden ha varit ännu mindre betydande,
hänvisadt till axeltransport af malm från Nora bergslag och af järn till
Kristinehamn.
Numera gäller för båda verken, att de hämla sin malm i första rummet
från Nora bergslag på Nora-Karlskoga järnvägar - egentligen från Striberg
(45-43 km) och Dalkarlsberg (33-39 km), därnäst hvad Degerfors
beträffar från Grängesberg (137 km) och Persberg (79 km öfver Kristinehamn
och nordvästra stambanan), och slutligen för båda från Tuollavare
malmfält i Norrbotten med omlastning i Narvik och Göteborg samt därifrån på
kanalbåt till Otterbäcken resp. Kristinehamn, där det ånyo omlastas på
järnväg, I afseende på malmen har dock järnvägen icke medfört någon
mera djupgående förändring, eftersom hufvuddelen nu som förr hämtas från
Nora bergslag och ej på vidare långa afstånd. Däremot är träkolstillförseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
