Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogskommittén 1899 efter en förklaring att öfverafverkning är rådande på
ojämförligt största delen af de enskildes skogar - som utgöra 94 % af hela
skogsarealen - i mellersta Sverige, likväl fäller det slutomdömet, att
återväxten i bergslagen är ganska tillfredsställande på grund af den ännu
bibehållna mycket omfattande kolningen. Men i hvilken utsträckning det
ännu syndas med afseende på skogsaffallets kvarlämnande i de norrländska
skogarna torde vara allmänt bekant, och följaktligen är det af
grundläggande betydelse att sprida träkolstillverkningen öfver så stor del af
Norrland som möjligt. För detta ändamål fordras dels lämpliga flottledstariffer
och dels alldeles särskilda möjligheter till billig järnvägsfrakt.
Äfven från järnindustriens sida är frågan om fraktkostnaderna mycket
ömtålig. Det oföränderliga stora afdrag från kolarens inkomst som
fraktkostnaderna medföra kommer denna inkomst att fluktuera långt starkare
än afsättningspriset - enligt uppgift mellan 5 och 9 kr pr storstig, då priset
i bergslagen vid bruken växlar mellan 24 och 28 eller 30 kr - och
följden blir att kolningen ofta minskas våldsamt och priset lika hastigt springer
upp. Då lancashiresmidet medför ungefär dubbelt så stor kolåtgång som
martinsmidet, drabba dessa ojämnheter framförallt verken med drift af
det förra slaget.
Träkolsproblemet erbjuder emellertid stora säregna svårigheter. Det
afstånd från järnvägslinjen inom hvilket framforsling af träkol anses
ekonomiskt lönande är, som man lätteligen inser, ganska litet; det uppgafs för
några årtionden sedan till 2 mil, men synes nu vara ännu mindre, endast
1-1 1/2 mil[1] - enligt ett antagande, som redan förut framlagts, medföra de
nya kommunikationsmedlen snarare en förhöjning än en nedsättning i sådana
fraktkostnader, som bero af mera primitiva transportförhållanden. Därtill
kommer, att framforsling af kolet endast kan äga rum vid slädföre,
hvaraf följer, att hela denna väldiga transport koncentreras på årets fyra
första månader. Följden häraf blir behofvet af en mycket stor vagnpark -
på de sista åren ha statsbanorna infört särskilda vagnar för detta ändamål -
som kommer till forcerad användning i den ena riktningen, och som
följaktligen drar med sig en lika forcerad returfrakt af tomvagnar med däraf
följande ökning af trafikkostnaderna äfvensom försvårande af trafiken på
mellersta Sveriges banor. Här föreligger uppenbarligen ett af Sveriges
viktigaste trafikproblem.
Huruledes järnvägarna hittills verkat på träkolstillverkningen är som
vanligt ej lätt att exakt angifva, i synnerhet som träkolsproduktionen endast
några år varit upptagen i den officiella fabriksstatistiken. Det är dock
uppenbart af flera tecken, att kolningen troget följer järnvägarna och är på
väg att utsträckas till allt flera delar af Norrland. Jägmästarna i flertalet
norrländska distrikt påpeka i sina svar till skogskommittén 1899 kolningens
utbredning utefter järnvägslinjerna. Enligt 1904 års fabriksstatistik intar
äfven Västernorrlands län numera ett ansenligt rum i träkolstillverkningen
med en produktion som utgör 11 % af hela landets; länet är det tredje i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
