Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordningen med hänsyn till produktionens omfång, betydligt efter Göteborgs
och Kopparbergs län, men framför Örebro län. Statsbanestatistiken visar
visserligen en alldeles öfverraskande och långt ifrån obetydlig minskning i
träkolstransportens viktsiffror sedan 1901.[1] Huru härmed än må förhålla sig, framgår det emellertid af den nya godsslagstatistiken för 1904 att
träkolen spela en stor roll i statsbanetransporten, då man räknar med
tonkilometertalen. Tonkilometertalet för 1904 var nämligen 36 694 614 eller
3,9 % af statsbanornas hela antal tonkilometer vagnslastgods. Då
andelssiffran efter vikt beräknadt endast var 1,9 %, finner man redan häraf att
medeltransportlängden måste vara ansenlig. Det visar sig, att siffran för
träkolens medeltransportlängd i statsbanornas lokaltrafik är mycket nära
statsbanornas genomsnittssiffra (118 km); men lokaltrafiken representerar
ej mycket mer än en tiondel af hela trafiken, och i samtrafik är
medeltransportlängden godt dubbelt så hög (241 km). Samtrafikens öfvervikt
är äfven ett tydligt tecken till att träkolen fråri Norrland gå in i
bergslagen, ty endast i detta fall blir öfvergång till enskilda banor nödvändig.
De stationer som enligt 1903 års statistik afsända största kvantiteterna
träkol ligga mellan Graninge i södra Ångermanland och Ockelbo i norra
Gästrikland, med högsta siffra för Bräcke; men under sista året har
förekommit träkolstransport ända ifrån Afvafors i öfversta Norrbotten (norr
om Boden) ned till bergslagen - en transportlängd på mer än 1 000 km.
Man finner alltså, att järnvägarna samtidigt med att de skapat
förutsättningar för järnindustrien inom dess gamla område och med långt
gynnsammare förutsättningar än förut äfven varit af den största betydelse för en
rationell skogsvård genom skapande och uppmuntran af träkolsproduktionen.
I långt mindre sammanhang med järnvägarna står den öfriga väldiga
trävaruindustrien. Trävaruindustrien går som bekant i sin nuvarande gestalt
tillbaka till åren omkring 1850, och grunden var alltså lagd innan ännu
Norrland ägde några järnvägar. För transport af själfva timret intaga också
järnvägarna alldeles obetingadt en jämförelsevis underordnad plats - den
regelmässiga och naturliga transporten sker här på flottlederna. Tyvärr
saknas en vederhäftig statistik ej blott - med vissa undantag - för
flottledernas trafik utan t. o. m. för deras längd och alltså än mer för det
flottade timrets medeltransportlängd. De sakkunniga beräkningar till hvilka
man äger tillgång kunna ej göra anspråk på större noggrannhet, men de
visa i alla händelser hvilket ofantligt transportarbete flottlederna
representera. I väg- och vattenbyggnadskårens minnesskrift (1901) beräknas
flottledernas längd endast i Dalarna och Norrland till 18 000 km, alltså mer
än en och en half gånger hela svenska järnvägsnätets utsträckning vid
samma tid. Professor A. G. HÖGBOM uppgaf 1898 fraktkvantiteten på
ensamt de norrländska flottlederna till 30 milj. timmer om året och
beräknade medeltransportlängden till 15 mil. Med användning af statens
järnvägstaxas reduktionstal af stockantalet till viktsiffror (en stock beräknad till
200 kg) kommer man till ett samladt tonkilometertal för ensamt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
