Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snabbhet och på garanti för varornas framkomst i godt skick. Så t. ex.
förekommer det ej sällan, att vissa slag af timmer ej rätt väl tåla vattnet,
utan att en afsevärd del vid flottning går till botten, och då föredrages
naturligtvis i vanliga fall transporten på järnväg.
Af långt större betydelse för sågverksindustriens lokalisering är gifvetvis
järnvägen genom transporten af sågade och tillhuggna trävaror. Då denna
grupp ej i den hittills offentliggjorda statistiken skilts från timret, kan man
ej utan användning af ännu otryckt material säga huru stor del af
kvantiteterna för trävirke som beträffande de olika stationerna faller på resp.
timmer och sågade varor. Att järnvägstransporten af de senare såsom
helhet är långt mera betydande säger emellertid sig själf. Plankor
representera i statsbanestatistiken (lokal- och samtrafik sammanlagdt) 77 108 895
tonkilometer, mer än två och en half gånger siffran för timmer och 8,2 %
af siffran för statsbanenätets hela trafik; medeltransportlängden är 74 km
i lokaltrafik och 122 i samtrafik, det senare något öfver medelsiffran för
statsbanornas godstrafik. Till dessa två hufvudposter, timmer och plankor,
komma sedan flera andra grupper oarbetade trävaror, framförallt pitprops,
pappersved och ved, med medeltransportlängd mellan de två
hufvudvarornas. Tillsammans utgöra de oarbetade trävarorna efter vikt beräknadt
hufvudvaran på nära nog alla landets statsbanelinjer - med undantag af
Luleå-riksgränsbanan och västkustbanan - och sannolikt i stor utsträckning äfven
på de enskilda banorna. Detta förhållande möter man äfven i trakter, där
man minst skulle ha väntat det, såsom Uppland, Småland och Västergötland;
och exempelvis linjen Stockholm-Malmö äger mellan Södertälje och
Hessleholm endast fyra stationer af sextio, där den afsända kvantiteten af
oarbetade trävaror ej öfverstiger 1 000 ton enligt 1904 års statistik.
Att den egentliga sågverksindustrien i första hand är beroende af
vattenkommunikationerna samt att den egentligen lokaliserats vid älfvarna och
deras mynningar samt vid kusten, är alldeles gifvet. Trots detta kan man
emellertid våga det påståendet, att äfven för sågverksindustrien järnvägens
betydelse är i tilltagande, ty de sågade trävarorna tåla numera en
järnvägstransport som knappast skulle varit möjlig i äldre tider. Sålunda finner
man - låt vara såsom ett ytterlighetsfall - att Bräcke station nu afsänder
trävaror ända till Landskrona och Köpenhamn, öfver en sträcka af mer än
1 000 km. Såsom förut antydt finns det för öfrigt ett område, där
järnvägen rentaf har skapat sågverksindustrien, nämligen i Jämtland. Snart
sagdt vid hvarje station på tvärbanan finner man sågverk, till allra största
delen tillkomna efter järnvägens anläggning; och det uppsving, som
järnvägen medfört i dessa trakter, beror till stor del just på denna nya
trävaruindustri, som i ganska stort omfång (t. ex. mellan Nälden och Krokom)
använder järnvägen äfven för timmerfraktning och som på järnväg afsätter
sina produkter framförallt åt den norska sidan. Såsom ett exempel på
järnvägstransportens tilltagande betydelse i dessa bygder kan dessutom
nämnas, att efter en sammanslutning, som nyligen ägt rum bland Storsjöns
sågverksintressenter, meningen är att draga alltmer af produktionen till
Trångsviken vid tvärbanan och från de öfriga orterna vid Storsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
