Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den öfverafverkning, som i bergslagen och särskildt i Roslagen under
1890-talet blifvit en följd af förbättrade kommunikationer, af flottledernas
upprensning och af stigande virkespriser; och samma utveckling i Norrland
är ju väl bekant. Att järnvägarna åtminstone i mellersta Sverige äro en
af orsakerna härtill, synes ej heller rimligtvis kunna betviflas, då man
betänker det nyss påpekade förhållandet, att de oarbetade trävarorna utgöra
hufvudmassan af de flesta stationers afgående trafik äfven i ganska
skogfattiga trakter. Mot detta har man åter å andra sidan att ställa den
ofantliga betydelse järnvägarna äga för ett af de viktigaste medlen till en god
skogsvård, nämligen träkolstillverkningen; och mycket tvifvelaktigt må det
väl sägas vara, om en trakts öppnande för samfärdseln i längden behöfver
vålla skogen skada.
Utom dessa hufvudindustrier, bergshandteringen och trävaruindustrien,
må det vara skäl att i största korthet omnämna två näringsgrenar, där
järnvägarnas inverkan förefaller särskildt uppenbar.
Kalkindustrien i Västergötland synes i allt väsentligt ha västra
stambanan att tacka för sin tillvaro. Industrien är starkast lokaliserad i trakten
kring Sköfde, men vid Uddagården finnes ett företag som har anlagt en
särskild enskild järnväg (6 km lång) fram till Falköping. Och vid nästan
hvarje station vid stambanan mellan Herrljunga och Töreboda ha
kalkbruk sprungit upp under järnvägens tid samt under dess tydliga inflytande
- ofta gå kalkbruken tillbaka till tiden omedelbart efter öppnandet af
stationen i fråga, och äfven Kaflås, ett af de äldsta, synes ej vara äldre
än järnvägen. Företagen äro ej stora, men de äga betydelse framförallt för
den omgifvande jordbruksbygdens behof af gödningsämnen. Järnvägens
inverkan visar sig framförallt på somrarna, då efterfrågan gifvetvis är störst
och bönderna för öfrigt sakna möjlighet att själfva transportera varan;
vintertiden, då afsättningen behöfver uppmuntras, åtnjuta jordbrukarna en
prisnedsättning, om de afhämta kalken vid bruken med egna dragare.
Den andra industri, hvars tillvaro synes i särskild grad vara beroende
af järnvägarna, är af mycket större betydelse. Det är den skånska
sockerindustrien, särskildt råsockerbruken, men äfven raffinaderierna. Det stora
flertalet af de ännu bestående företagen tillkom under åren 1884-1893,
raffinaderierna egentligen i städerna (Lund, Hälsingborg, Landskrona, Ystad),
men äfven i Arlöf, råsockerbruken och saftstationerna däremot i större
utsträckning på landsbygden, alltid på platser med utmärkta
järnvägsförbindelser: Staffanstorp, Käflinge, Hasslarp, Teckomatorp, Svedala, Karpalund,
äfvensom Hälsingborg, Ängelholm och Trelleborg. För en sockerindustri
i den omfattning som den nuvarande skånska synes järnvägstransporten
af betorna nästan oumbärlig. Hvilken betydelse järnvägen har framförallt
för råsockerbruken framgår också af siffrorna för ankomna betor
(»rotfrukter» i statistiken) till några af statsbanestationerna, t. ex. (enligt 1903 års
statistik) Arlöf 48 638 ton, Ängelholm 45 299 ton och Hasslarp 35 290 ton,
medan de allra flesta af de många stationerna på västkustbanans olika
skånska linjer afsända högst ansenliga kvantiteter, de viktigaste uppemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
