Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på landtbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sist skall upptas till helt kort behandling. Spådomar om järnvägarnas
betydelse på detta område ha uttalats i öfverflöd, de flesta som vanligt i
gynnsam riktning, men sakkunniga omdömen om den faktiska utvecklingen ha
varit betydligt fåtaligare. En detaljframställning är här icke möjlig med
ledning af statistiskt material, utan man måste liksom i så många fall taga
sin tillflykt till mer eller mindre säkra förmodanden.
På förhand skulle man kanske ej vara böjd att antaga något starkare
positivt inflytande från järnvägarna på landtbruket då man vet att de
nya kommunikationsmedlen framför allt befordrat befolkningens
sammanträngande, d. v. s. just dragit folk ifrån landtbruket. Men en närmare
granskning af utvecklingens förlopp visar att detta senare förhållande
ganska väl låter förena sig med landtbrukets uppblomstring.
Det är alltför själfklart för att behöfva sägas, att jordbruket har gått
ofantligt framåt under det sista halfva århundradet, sedan den tid då
växelbruk hörde till undantagen på bondgårdarna äfven i mellersta Sverige
och då landshöfdingarna funno nödvändigt att berätta såsom något nytt
och anmärkningsvärdt, att järnplogen började bli »ganska allmänt spridd»,
»ej blott på herrgårdarna». Det moderna jordbruket går i Sverige
knappast längre tillbaka än till 1840-talet. Järnvägarnas bidrag till den
allmänna utvecklingen är härvid i allt väsentligt indirekt, de ha spridt
upplysning och skapat de nödvändiga förutsättningarna för en vidsträcktare
verksamhet från hela mängden af nya företag för jordbrukets uppmuntran,
hushållningssällskap, landtmannaföreningar, länsagronomer, länsmejerister o.s.v.[1]
Järnvägarna ha bragt jordbrukarna i förbindelse med hela den nyare
utvecklingen lika mycket som med hvarandra och äro därför en nödvändig
förutsättning för landtbrukskooperationen.[2] Kanske ännu viktigare och
mera direkta verkningar af de nya kommunikationsmedlen innebäras däri,
att landtbruksmaskiner kunnat spridas till den grad som skett öfver södra
och mellersta Sverige äfvensom numera med järnvägarnas framträngande
äfven i Norrland: tröskverk, som funnit vägen till snart sagdt hvarje gård
sedan 1870- och 1880-talen[3], radsånings-, slåtter- och skördemaskiner,
hästräfsor o. s. v. Därtill kommer den stora betydelse de konstgjorda
gödningsämnena erhållit inom jordbruket, något som ej varit möjligt utan billig
transport. Ett synnerligen förmånligt och, som man får antaga,
sakkunnigt omdöme om kommunikationernas inverkan på jordbruket möter man
i det landskap, som kanske har järnvägarna att tacka lika mycket för sitt
jordbruk som för sin industri, nämligen Jämtland. I sitt svar till
Norrlandskommittén (1904) säger sockenombudet i Lockne: »Efter järnvägens
framdragande har jordbruket gjort stort uppsving, tidsenliga metoder
kommit till användning, och inom socknen, där två mejerier äro i gång, har
man tvingats till mera intensiv drift af jordbruk och boskapsskötsel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
