Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på städernas utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta resultat är emellertid missvisande, emedan man jämför städer i
alldeles skilda storleksklasser. Undantagas nu alla de fyra första städerna,
sålunda jämte Stockholm äfven Göteborg, Malmö och Norrköping, ställa
sig siffrorna på följande sätt:
Kuststäder Städer i det inre
1805 ............................................. 51,964 65,407
1855 ............................................. 83,880 113,358
1905 ............................................. 208,843 322,195
Folkökningen blir då:
Kuststäder Städer i det inre
% %
1806–1855 ....................................... 61,4 73,3
1856–1905 ....................................... 148,9 187,5
Här äger sålunda ett omvändt förhållande rum; folkökningen är i detta fall
starkare i det inre landets städer under båda perioderna.
Samma förhållande framträder helt naturligt då man undersöker de inre
städernas andel i hela stadsfolkmängden. Frånsedt Stockholm ställa sig
siffrorna:
Kuststäder Städer i det inre
% %
1805 ............................................. 54,6 45,4
1855 ............................................. 56,5 43,5
1905 ............................................. 59,8 40,2
Frånsedt alla de fyra största städerna blir resultatet däremot:
Kuststäder Städer i det inre
% %
1805................................................ 44,3 55,7
1855................................................ 42,5 57,5
1905................................................ 39,3 60,7
De inre städernas andel är alltså lika obetingadt aftagande då Göteborg,
Malmö och Norrköping räknas med som den är tilltagande då de uteslutas.
Det kan icke sägas, att dessa siffror peka på någon afgörande förändring
i förhållandet mellan kuststäderna och städerna i det inre. Samma
utvecklingstendens som förekom under halfseklet 1806–1855 återfinnes i
hufvudsak under det sista halfseklet, och det inre landets städer spela i
hufvudsak samma roll nu som för femtio år sedan. Därom har man äfven en
antydan i det förhållandet, att det inre landet 1855 ägde tolf städer på minst
3 000 invånare och 1905 elfva på minst 10,000.
Detta hindrar icke, att utvecklingen af de inre städerna varit mycket
god och att särskildt ökningen i de medelstora städerna varit kanske mest
tillfredsställande i det inre. Det är sålunda betecknande för det ekonomiska
tillståndet före järnvägarnas tid, att alla landets fem städer på 10,000–25,000
invånare lågo vid hafvet och att de två största städerna inne i
landet voro de två universitetsstäderna, Uppsala med 8,006 inv. och Lund med
7,254 inv. Af nutidens sex städer på 25,000–100,000 inv. ligger en (Örebro)
inne i landet, hvarjämte två städer i det inre (Uppsala och Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
