- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
197

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skarfjärnen skola neddoppas i linolja och därefter säkert sammanbindas
i buntar.

Ett profskarfjärn skall af inspektören godkännas förrän tillverkningen
påbörjas, och tillverkaren ansvarar för att alla de kontraherade skarfjärnen
utföras i likhet med detta samt utfäster sig att utbyta alla de skarfjärn,
som icke äro i full öfverensstämmelse nied nämnda profskarfjärn.

Till skarfTörbindningen mellan räler hör förutom skarfjärnen
rälsskarf-huIlarna, med hvilka skarfjärnen i rälsskarfven sinsemellan förbindas. För
rälernas fastande vid sliprarna har vid statens järnvägar hittills alltid
an-vändts rälsspikar. Såväl skarfbultar som rälsspikar, hvilka äro framställda
i fig. 68, hafva icke under årens lopp undergått några väsentliga
förändringar.

Rälerna till statens järnvägar äro hufvudsakligen tillverkade i utlandet.
Det har dock alltid varit ett önskemål att inom landet söka åstadkomma
räler, som i pris och kvalitet kunde täfla med de utländska. Den första
chefen för statens järnvägsbyggnader öfverste Nils Ericson insåg väl den
stora betydelsen för Sveriges järnindustri att rälstillverkningen kunde ske
inom landet och ägnade därför synnerlig uppmärksamhet åt denna fråga.
Vara järnverk ägde emellertid vid den tiden icke nödiga förutsättningar
för sådan specialtillverkning, hvadan för stora svårigheter mötte för att
kunna upptaga täflan med utlandet.

Öfverste Ericson satte sig emellertid i förbindelse med flera af Sveriges
järnindustriidkare och öfverlämnade till dem ritningar och modeller å räler
af de utländska tillverkningarna samt infordrade anbud å räler tillverkade
af inhemska råmaterialier å svenska järnverk. Sedan sådana anbud
inkommit, afgaf öfverste Ericson till Kungl. Maj:t den 2 mare 1860 i denna
fråga underdånigt memorial, i hvilket om förmäldes att det närmaste
räls-behofvet för statsbanorna kunde antagas uppgå till 60,000 centner (omkring
2,550 ton) och hemställdes, alt han på grund af inkommet anbud måtte
ät svenska verkstäder få öfverlämna tillverkningen af 10,000 centner (425
ton") mot ett pris, som med 20 % öfversteg det som för engelskt fabrikat
noterades vid blifvande anbuds afgifvande. Därjämte anfördes, att priset å
engelska räler då var i medeltal 5 kr 78 öre pr centner samt alt frakt
och öfriga omkostnader för sådana räler beräknades till 76 öre pr centner,
hvadan sammanlagda priset för engelska räler, levererade fritt ombord i
Malmö eller Göteborg, vore 6 kr 54 öre pr centner, hvilket motsvarade
156 kr 32 öre pr engelsk ton och 153 kr 86 öre för metrisk ton.

Den 23 maj samma år ingaf öfverste Ericson ånyo i detta ärende
underdånigt memorial, i hvilket hemställdes att åt en af sakkunniga män
sammansatt kommitté måtte uppdragas alt låta vid inhemsk verkstad efter
lämplig metod tillverka räler af svenskt bergmalmstackjärn och att därefter
verkställa jämförande försök mellan svenska och engelska räler. Den 20
oktober 1860 tillsatte Kungl. Maj:t äfven en sådan kommitté, bestående af
öfverdirektören vid kungl. teknologiska institutet K. Styffe, bruksägaren G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free