- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
552

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid Bollnäs både med ånga och vattenkraft, vid Hör med vattenkraft med
ång-reserv, under det att alla de andra drifvas med vattenkraft.

Vid dessa anläggningar befinna sig vattenfallen på ett afstånd från
re-spektiva förbrukningsställen som för 8 anläggningar understiger 5 kilometer,
för 4 anläggningar ligger mellan 5 och 10 kilometer, för 1 anläggning utgör

11 kilometer, för 2 anläggningar 22 kilometer och för 1 anläggning 38
kilometer.

Den elektriska belysningen har sålunda, sedan den en gång vunnit
insteg vid järnvägarna, fått en ganska betydande utbredning i järnvägstrafikens
tjänst, och detta förhållande torde icke minst vara att tillskrifva dess
framstående allmänt erkända egenskaper, såsom ringa värmeutstrålning,
frånvaron af skadliga förbränningsprodukter, stor säkerhet mot eldfara, enkel
skötsel och betjäning samt möjligheten att efter behof fördela ljuset och
åstadkomma hvaije önskad ljuseffekt. Dessa företräden motsvaras likväl af
det jämförelsevis höga priset för det elektriska ljuset, men så mycket mera
anmärkningsvärdt synes det därför vara, att tiden för det elektriska
belys-ningssättets stora spridning sammanfaller med en tidsperiod, då
gasbelysningen genom uppfinningen af gasglödljuset fick ett starkt uppsving.

Det har under dylika förhållanden naturligtvis inom den elektriska
belysningstekniken rådt ifriga sträfvanden att åstadkomma ett i allo fullgodt
elektriskt ljus äfvensom att framställa lampor med minsta möjliga
energiförbrukning i förhållande till den af dem alstrade ljusmängden. Båglampor
hafva sålunda förts i marknaden, som hafva att uppvisa en i allo
oklanderlig reglering och på samma gång utmärka sig för sin enkla konstruktion;
likaså har glödlampornas kvalitet förbättrats såväl i afseende på ljusutbyte

*



som varaktighet.

Bland de förbättringar, som på senare tid åvägabragts inom den
elektriska belysningstekniken, må framhållas den efter sin uppfinnare benämnda
nernstlampan, hvilken har att framvisa ett särdeles godt, ekonomiskt
ljusutbyte. Då de vanliga glödlamporna i allmänhet förbruka minst 3
volt-ampère eller watt pr normalljus, kunna de nyaste nernstlamporna lysa
med en energiförbrukning af endast omkring 1,5 watt pr normalljus.
Nernst-lampor hafva äfven, där så funnits lämpligt, blifvit använda vid statsbanorna,
i synnerhet vid anläggningar med en driftspänning af 220 volt, hvilken synts
vara den för dessa lampor gynnsammaste spänningen.

Båglampornas verkningsgrad är som bekant betydligt större än
glödlampornas, men en sträfvan att öka densamma än mer har naturligtvis gjort
sig gällande. Det har hufvudsakligen varit i tvenne riktningar man syftat
att nå detta mål. Dels har man sökt höja ljusutbytet genom att använda
impregnerade båglampskol, dels har man förlängt lampornas lystid, d. v. s.
förminskat kolförbränningen i desamma för att nå en inbesparing i kol och
betjäningskostnader. Båglampor med impregnerade kol hafva likväl visat
sig hafva en alltför kort lystid för att i allmänhet vara lämpliga för
ban-gårdsbelysning, hvarjämte det af dem alstrade ljuset synes hafva egenskapen
att verka bländande, hvarför dessa lampor icke kommit till användning vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/2/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free